lördag 1 mars 2014

Tommy Folkesson gör ditt sound bättre

Jag har ägnat nästan hela mitt vuxna liv till att leta efter det "perfekta gitarrljudet" och jag är direkt inte ensam om det. Alla som spelar gitarr drivs framåt av precis samma sak. En hel marknad bygger på detta maniska intresse. När jag började fanns inte så mycket möjligheter, särskilt inte som 12 åring med skralt i kassan.

Jag hade en förstärkare, en gitarr och på sin höjd en pedal när jag startade. Från början körde jag faktiskt gitarren in i farsans stereo. Sen skaffade jag en beggad Music Man, och sen en Peavey Bandit.

Ju äldre jag blev ju fler grejer köptes, testades, såldes och nytt inköptes. Det är lite så fortfarande faktiskt.

Genom åren har tekniken utvecklats, nya förstärkare med raffinerad billigare teknologi gjorde det å ena sidan successivt lättare att hitta nya ljud men samtidigt byggdes naturligtvis en illusion av det man egentligen ville ha. Det blev liksom aldrig riktigt bra. I alla fall inte som det ljud man i grunden lidelsefull sökte, det perfekta rörljudet som hjältarna på skivorna man toklyssnade på och drömde sig bort i.

Ingen dator eller gitarrprocessor i världen kan kopiera ett riktigt varmt pushigt rörljud. Visst finns simuleringar idag som är jäkligt nära, närapå 100%. Toontrack exempelvis, som har en uppsjö helt fantastiska saker. Och visst är en Line6 POD roliga att leka med, men det är ju inte på riktigt. Jag har också försökt hitta transistorförtärkare som simulerar de riktiga förstärkarna och gissa om jag spelat mig igenom det mesta på resan. Den ballasts på senare tid är Blackstar ID-serien som faktiskt simulerar de flesta klassiska "rören" med bra resultat. Men återigen, det känns inte riktigt. Det enda riktigt positiva är att det är billigt.

Men känslan av en riktig topp med 4x12a är svårt att klämma fram digitalt.

En riktigt bra rörförstärkare är dyr, det ska man komma ihåg. Så när jag sparat ihop till min första Marshall JCM 6100 blev jag helt lycklig. Den lät fantastiskt. Men efter ett tag började sökandet igen. I den vevan var jag helt uppfylld av Slashs ton från Appetite For Destruction och så släppte Marshall en signatur som imiterade den han spelade på då. Marshall AFD100, en fantastisk förstärkare. Men den var förstås inte tillfredställande nog så jag letade efter tips på hur man "moddar" förstärkare.

Eftersom min kunskap inom elektronik var begränsad så bestämde jag mig för att hitta någon som kunde hjälpa mig. Jag hittade Tommy Folkesson, legendarisk moddare från Jönköping. Kontaktade honom och undrade om han kunde göra min AFD100 bättre efter mina beskrivningar. Javisst sa han. Jag skickade den till honom och han gav sig in i den och mixtrade några veckor och tillbaka kom en helt magisk förstärkare. Så här beskriver han själv just den "modden".

Jag skrev till honom hur jag uppfattade de nya soundet:

"Kompljudet är tightare än sololjudet (omvända kanalerna) vilket är sjukt bra, man får till ett kompakt kompljud istället för ett helskitigt vilket gör att ackorden uppför sig som det ju ska, som just komp och support. Man kan harva på ruskigt länge bara på A och E och hela tiden försvinna in i ljudbilden. Och den reagerar tydligt på HUR man spelar, dvs dämpar eller öppnar upp. Helt magiskt. Sololjudet är grymt bra. Det är en utmaning att spela i ett riktigt bra balanserat och välgainat ljud, man kan INTE gömma ev slarv i gitarrspelet i ljudbilden. Allt hörs =:) Bra ! Helt seriöst så tror jag faktiskt inte att det finns en bättre förstärkare, i alla fall inte för mig, i denna moddade version."

Tommy moddar i princip allt i förstärkarväg som finns. Jag har också en Folkesson-moddad Marshall JCM2000 DSL, som även den låter betydligt bättre än de, som jag förstår det nu, ibland rätt slarviga hantverk som "Stock Amps" lider av.

Kolla in Tommy Folkessons hemsida och ta reda på vad han kan göra med din gamla häck, för han kan verkligen trolla den mannen.

1 kommentar:

  1. Alltid skönt att läsa om andra med samma "sjukdom".

    Lycka till i det eviga sökandet.
    :)

    SvaraRadera