lördag 8 mars 2014

Wha Wha Dunlop/Custom Audio Electronics

Vid sidan av distboxen och delay-pedalen är det inte precis en överdrift att påstå att Wha-Wha pedalen är den tredje mest använda pedalen bland både proffsgitarrister och oss wannabies. Wha-Whan är ett snabbt och enkelt sätt att sätta färg på både komp och solospel. Effekten styrs av "inductors" (spolar) som filtrerar frekvensen så ljudet får en röstliknande karaktär i ett svepande omfång, ungefär som när du säger "Whaaaaa". 


Den här tekniken har visat sig vara väldigt poppis, och det sägs att Chet Atkins var först med en hemgjord wha-wha redan på 50-talet. Jimpa Hendrix, Jimmy Page, Steve Vai, Slash och en miljon andra kan liksom inte ha fel:

whaaaaaa works ;)

De senaste åren har utbudet av wha wha pedaler ökat kraftigt, i synnerhet alla "signatures" som drabbat marknaden. En del sticker ut i features men i grunden är det ju just wha wha funktionen som är det intressanta. De två mest klassiska är Dunlops Cry Baby, Vox men senare också Morley som alla gör bra grejer som håller.

När det gäller dagens instegsvarianter får man lite vad man betalar för. De allra billigaste låter just lite billiga och tråkiga och man måste upp en bit ovanför 750 kr där de flesta startar för att få till de där vattna och breda svepen.

Dunlop Custom MC401 CAE
Idag köpte jag Dunlops Custom Audio Electronics MC404. Det är en väldigt kompetent wha wha, och egentligen får du två olika typer  wha whas i en utan att det flummar ut i för mycket möjligheter. Det är en klassiskt wha wha med några praktiska tillägg.


MC401 har två olika typer av ljudbilder, ett "Red filter" och ett "Yellow filter". Man växlar mellan dem via en omkopplare på högra sidan. Den sitter så till att du bara nuddar den med foten. Jag tycke innan att det verkade struligt men det funkar riktigt bra. Vid sidan av omkopplaren sitter varsin lysdiod, röd och gul.

Gula
Det gula läget ger ett klassiskt "Vox" eller "Crybaby" sound, kanske lite bredare. Det är bra längd i svepet. Man hör ett tydligt kvackande, både på rent och crunchigt ljud. Det låter väldigt distinkt och mycket vintage om den, och det är väl det som är just tanken. Det gula läget handlar helt och hållet om den högfrekventa 60-70 tals gitarren.

Röda
Det röda läget ger ännu mer svep och ljudet blir mustigare och djupare och fokus ligger kraftigare "mid". Det känns väldigt mycket mer metal om den röda och den tar ordentlig distortion mycket bra utan att ta udden av den i de högra frekvenserna så bara låter bäbisskrik.

På höger sida av pedalen finns ytterligare en liten knapp som du styr med foten. Man har nämligen lagt till en boost-funktion så att du kan höja ljudstyrkan vid exempelvis solon. Väldigt bra så klart för den som inte har den funktionen i sin förstärkare. Du justerar ljudstyrkan med hjälp av en ratt på höger sida. Väldigt praktiskt.

Det finns mer. Innanför huvuen kan man nämligen styra den gula och den röda "induktorn" (spolen) och justera svepets frekvensområde så den spelar över exakt det svep du gillar bäst, det gäller även "gain" i boosten. Det har jag dock inte testat, finns liksom inget behov av det. Det känns kanske lite "shaky" att ge sig in under locket och pilla runt kretskortet men det är riktigt smart och inte alls svårt, bara man är försiktig givetvis. Man kan ju i och för sig undra varför de inte lagt rattar utanpå. Det sänker betyget med en halv Zombie, men det kvittar. Den låter fantastiskt.

De flesta av oss är rätt överens om att wha-whan ska ligga före alla andra effekter i kedjan, det blir knotigt om du filtrerar distortion eller modulleringar. lite "kaka på kaka" så att säga och effekterna kommer inte till sin rätt alls. Och MC4014 är förstås inget undantag, lägg den först och gasa på bara.

Betyg MC404
4,5 Zombies (5)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar