Gibson Melody Maker "Joan Jett"

För något år sen köpte jag en Gibson Melody Maker "Joan Jett". Gitarren som står som symbol för uppkäftig rebellisk punk n´ roll. Avskalad och enkel attityd rakt igenom. Det handlar inte alls om en mångsidig gitarr, men det är en grym player för allt från punk till rasande rock n´roll med vintagetouche.

Det är en väldigt lätt gitarr, 2,9 kg, och därför mycket röjvänlig, och väldigt bekväm för ryggen. Man kan inte säga att det är en gitarr gjord för solospel direkt, snarare för klassiskt tufft och snabbt riffande. Det är förstås både dess styrka och dess svaghet.


En Burstbucker 3 i stalläge med en volym. och tonratt och en en "kill switch". En bra feature eftersom rattarna är av typen "witch hat" och inte jättelätta att rulla av volym med.

Micken i kombo med kroppen ger en riktigt tät high gain, och det är det den här gitarren främst handlar om. Det rena ljudet funkar men det inte alls gitarrens styrka. Den rena tonen blir istället rätt mesig och ointressant faktiskt.


Mekaniken är Tune-O-Matic med stop bar, vilket är bra, och inte de betydligt sämre "wrap around" som på tex Explorer Melody Maker. Joan Jett Melody Maker är en betydligt mer påkostad historia, mer i stil med de Melody Makers som kom 1977, och det märks. Stämskruvarna är Mini Grovers som också här har högre kvalitet än andra Melody Makers som ju från början var en budgetprodukt från slutet av 50-talet. Den här har betydligt mer kvalitet, på alla plan.

Dessutom kom den med ett riktigt Gibson Case, vilket också indikerar att man inte ser den som en budgetprodukt. Caset passar med nöd och näppe även Les Paul, även om det blir tight.

Både kropp och hals som är gjord i mahogny och greppbrädan av ebenholts ger tonen en lite hårdare klang än rosewood. Halsen är ganska smal, vilket är bra om man har små händer.

Själva finishen, "worm white", ger den ett inte bara ett riktigt vintageutseende utan ännu viktigare en spelmässigt skön och lättspelad hals.

Gibson Melody Maker Joan Jett är en missförstådd och helt klart underskattad gitarr, betyget faller något pga det lite flata rena ljudet.

Skälet till att jag köpte denna gitarr var att jag var sjukt nyfiken på vad Joan Jett spelar på. Joan Jett är en stor förebild för mig, inte bara för att hon är en av få kvinnor som tidigt slogs sig in i en totalt mansdominerad värld på 70-talet, utan också för att hon är en utstuderat bra låtskrivare.

Hon började i Runaways och gjorde sen egen karriär med hits som "Bad Reputation", kanske den ballaste rockpunklåten i modern tid och klassiska "I love rock n roll", även om den är lite uttjatad så här dags.

Förutom en period av mesig poprock så har hon nu på senare år hittat tillbaks till sitt forna jag, och bland annat kommit med en ny platta med titeln "Unvarnished" som är riktigt bra.

Betyg:
4,5 Zombies (5)


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Intonering av gitarr

"Justera halsar är lite läskigt..."

Snårskogen kring Fender Stratocaster, MIA och MIM