onsdag 23 april 2014

Intervju med gitarristen Tommy Denander

Tommy Denander är en Sveriges internationellt sett mest anlitade studiomusiker och har faktiskt spelat med de flesta av betydelse. Vad sägs om Alice Cooper, Michael Jackson, BB King, David Coverdale, Steve Vai, Michael Schenker, Santana, Tokyo Hotel, Yngwie Malmsteen, Backstreet Boys, Jimmy Page. 

Listan musiker han spelat med genom åren kan göras oändligt lång. Lägg därtill drösvis med filmmusik och tv-serier så börjar du ana att detta inte handlar om en dussinmusiker. Däremot är han kanske inte så välkänd i varje replokal här i Sverige. Jag har följt Tommy på avstånd i flera år och har alltid varit nyfiken på hans mångfacetterade lyra och förmåga att nosa upp olika genrer och musikstilar som musiker. 

Jag lyckades fånga honom en stund, nyss hemkommen från Los Angeles,  för lite frågor om hur det hela började. Om hans "signature guitars", val av förstärkare och det kanske allra viktigaste, nämligen den stora passionen för det han gör. 


Du är ju en av sveriges mer kända och etablerade gitarrister och dessutom en välmeriterad producent som medverkat på över 2200 plattor, hur gick det till egentligen?
Helt sjukt nog är jag över 2600 skivor nu, och jag har slutat räkna exakt men håller ganska bra koll och det är en väldigt bisarr siffra.

När började du spela gitarr?

Jag började spela gitarr och piano när jag var 5 år tack vare min mamma Inga och min farbror Henry som spelade för husbehov. Mina föräldrar trodde nog att jag skulle plinka lite och sen tröttna men 1975 när jag var 7 år  så såg jag en affisch med KISS och blev frälst för livet, både som KISS-fan men även som musiker.

Vad var det för känsla?
Det bara small till i hela kroppen och jag bara visste att detta måste jag göra så jag lyckades jobba ihop pengar till min första elgitarr och fick en liten förstärkare i julklapp och sen dess har detta varit mitt liv från morgon till sena kväll.

Hur mycket övade du som liten?
Jag spelade varje minut jag kunde och började med lokala band redan vid 9 år och gjorde mina första gig redan då. Runt 11-12 började jag spela på kompisars demos och när jag var 14 fick vi skivkontrakt med Polygram/Vertigo (Universal idag) med vårt band ATC och jag spelade in min första skiva. 

Bra start? 
Ja skivan och bandet fick en hel del media och just jag stack ut väldigt tydligt i recensioner och intervjuer vilket jag utnyttjade för att få in en fot redan då som studiomusiker vilket var det jag egentligen ville bli och sen rullade det bara på här hemma. 1987, när jag var 19 år, flyttade jag till Los Angeles där jag bodde 5 år och kom in med dom riktigt stora namnen vilket sen la grunden för min karriär.

Du har ju spelat med en imponerande skara gitarrister som Zakk Wylde, Jeff Beck, Eddie Van Halen, Steve Morse, Steve Vai, Michael Schenker, Micke Moody, Slash, Dough Aldrich och listan kan göras galet mycket längre än så. Med vem och vad har du lärt dig det som varit mest värdefullt för din egen spelstil?
Ja det är en enormt lång lista musiker av hög nivå jag spelat med på skivor, live eller bara jammat med privat. Jag är ju studiomusiker och visste tidigt att det var rätt väg för mig eftersom jag gillar all typ av musik och tycker om att spela dom flesta stilarna. Den första stora idolen var givetvis Ace Frehley i KISS och sen Eddie Van Halen men efter det blev det en underbar blandning av Mark Knopfler, Michael Landau, Larry Carlton, Dann Huff, Steve Stevens och många fler, släng alla dessa kryddor i en stor gryta och koka länge...det är jag.

Du har ju också en egen VGS signaturgitarr med både ”Evertune” och ”True Temperament”.
Ja vilken drömgitarr det är alltså, och det är enormt smickrande att gitarrister som Tommy Emanuell, Brad Paisley, Alan Holdsworth, Nuno Bettencourt och många fler tycker mycket om den. Plus att killarna i Saxon spelar på den, vilket är riktigt coolt, och stora producenter som Mutt Lange diggar den :)

Kan du berätta lite om vad det var du sökte när ni tog fram den?
Jag började jobba med VGS för ca 5 år sen och blev snabbt kär i dessa otroligt fint byggda gitarrer och ganska tidigt började vi prata om en signaturmodell. Jag hade samlat på mig så otroligt mycket idéer om den perfekta gitarren för mig genom åren så det tog mindre än en timma för mig och VGS chefdesigner, Thomas Neuhierl, att hitta exakt rätt. Den första modellen var svart med flammig lönntopp, vanliga band och Schaller Floyd Rose.

Hur togs den emot?
Den fick väldigt fina recensioner i många av de stora gitarrtidningarna och sålda väldigt bra men sen kom jag i kontakt med Svenska True Temperment och Amerikanska Evertune under samma period och det var min idé att sätta ihop båda systemen på en gitarr och då skapa den tveklöst mest perfekta gitarr som funnits. Absolut perfekt intonation på hela halsen och den stämmer aldrig ur sig vad man än gör, samtidigt som det ortfarande är en helt vanlig gitarr. Det är bara 2 genialiska lösningar på de jobbigaste problemen en gitarrist har.

Nån favorit bland dem?
Min röda modell med True Temperment och Evertune har sålt väldigt många exemplar världen runt och fortsätter att sälja bra plus att den varit på omslaget till en 12-13 riktigt stora gitarrtidningar och även Guitar Player Magazine gjorde en fin feature om mig. Jag var ute efter en gitarr som för mig var 100% perfekt och efter att ha spelat på denna modell jorden runt under 2 1/2 år och testat den på alla sätt som går har jag verkligen funnit perfektionen.

Finns den i fler versioner?
Vi har precis släppt en väldigt vacker 3e modell nu som heter Honey Burst och är mer vintage i en sagolik sunburt-färg, flammig lönn, passiva DiMarzio (dom 2 första modellerna har aktiva EMG), ett icke låsbart Schaller stall och True Temperment-hals. Den släpptes på Frankfurtmässan för en månad sen och 10 ex såldes redan på plats.

Både Evertune och True Temperature är ju ganska tydliga innovationer, och som många nya grejer i gitarrvärlden så möts ju innovationer av närapå omedelbar kritik. Vad är det, tror du, som gör att att gitarrister är så konservativa?
Jag har själv varit så där envist jäkla korkad och av någon väldigt konstig anledning skeptisk mot nya uppfinningar men kommer aldrig någonsin att göra om det misstaget igen.
Gitarren är en väldigt gammal uppfinning som varit full av halvbra lösningar som gitarrister i alla år kämpat med att försöka fixa på bästa sätt och nu finns det makalösa uppfinningar som gör instrumentet enormt mycket bättre så man måste ju vara korkad om man inte ger det åtminstone en chans.

Det verkar vara så svårt för en del?
Man spelar ju fortfarande på gitarren på precis samma sätt, enda skillnaden är att det som bara stör och gör spelandet tråkigt nu är botat! Jag stämmer min gitarr en gång när jag byter strängar och sen går det 6-8 veckor i studion där jag spelar flera timmar nästan varje dag innan jag byter och innan det rör jag inte stämmningen :) 

Byter du strängar så sällan?
På turne byter jag efter 2-3 gig för man vill inte spela av strängar live men jag tog t.ex med gitarren till Japan på en turné, bytta strängar innan jag åkte och repade en hel dag när vi kom fram, gjorde lång soundcheck första dagen och sen 3 gig innan jag bytte strängar, gjorde de sista giggen och flög sen hela vägen hem och gick direkt in i studion med Mutt Lange, utan att stämma!

Vad kör du i övrigt på för grejer, är du digital eller en "true tuber”?
Nu spelar jag bara på Kemper och folk har väldigt svårt att tro på att jag inte gjort vissa jobb med en rörtopp men den låter så äkta att det inte går att höra eller känna skillnaden.

Det där vill man ju knappt höra dig säga, ha ha, så du kör inga rör alls?
Jag har fortfarande mina Laboga-toppar kvar men dom står mest bara i studion...dock har jag märkt att jag låter väldigt mycket som mig oavsett vad jag spelar på så tonen sitter verkligen i fingrarna.

Du pratar ofta om passionens betydelse för framgång, hur startade din passion därute i Åkerberga?
Utan genuin passion för det man gör kan man inte bli bra på riktigt, du kan inte skapa konst utan passion och hjärta för det är ju känslor vi fångar och förmedlar...inte ettor och nollor med sikte på pengar. Min passion föddes jag med och sen har jag tagit väldigt väl hand om den genom hela livet med att leva med fokus, drogfritt och väldigt lite alkohol.

Vem gav dig dessa perspektiv?
Min farmor sa till mig när jag var liten "om dina drömmar inte skrämmer dig är dom inte stora nog" och så har jag levt mitt liv, jag siktar alltid högre än de flesta andra ens vågar tänka och sen ger jag mig fan på att göra verklighet av dessa drömmar vilket har fungerat väldigt bra :)

Ja det verkar så, finns det nån mer anlitad studiogitarrist?
Jag är en av de mest inspelade gitarristerna i världen och har ofta mer jobb än eliten i LA, dom är mina nära vänner så jag vet hur deras arbete ser ut, men jag föddes inte i Los Angeles och växte inte upp mitt i smeten av oändliga jobb under 70 och 80-talet, jag växte upp i en liten håla norr om Stockholm så min väg till drömmarna har varit 100 gånger svårare.

Vad har du för projekt igång för tillfället?
Jag har alltid ganska mycket gitarrsessions i studion men turnérar en del ute i världen med kända namn som Bobby Kimball, Bill Champlin, Eric Martin, Joe Lynn Turner, Jimi Jamison och Graham Bonnet. Mitt största fokus dock ligger i att vara med och driva Sveriges äldsta och största musikstudio samt även deras skivbolag på X-Level, jag är A&R för bolaget så jag letar hela tiden efter nya artister att signa och jag skriver och producerar väldigt mycket också så det råder ingen brist på jobb haha.

Tack för att du tog dig tid för Gitarrzombien.
Tack själv.

1 kommentar:

  1. The biggest joke in Swedish business.
    This guy is a compulsive liar.
    Beware!

    SvaraRadera