fredag 25 april 2014

Vintage Ibanez SM9 -En klassisk 80-talare

1988 hade en kompis till mig en galet kraftfull distortionpedal från Ibanez klassiska 9-serie, som tog TS9 vidare en bit. Disten var utomordentligt mycket kraftigare, detsamma gällde även botten. Tyvärr så stängde Ibanez produktionen av den, förmodligen för att TS9 var starkare på marknaden. Den används även idag med olika syften av allt från bluesgitarrister till metal, och var lite enklare att använda SM9 som hade fler rattar och lite annorlunda "diskontur". 

Jag köpte den av min kompis på 90-talet, men tyvärr var den rätt illa åtgången och saknade baklucka och glappade en hel del, så den blev liggande. Jag sålde den för ett tag sen. Så dök det upp en hel och fin på Vend.se häromveckan och den satte jag tänderna i direkt. Främst för att jag var nyfiken på hur den står sig idag bland alla 100-tals overdrives och distpedaler som öses över oss med jämna mellanrum.

Distpedaler klipper ju tonen så att ljudvågen får ett utseende mer likt en platå jämfört med overdrives som enbart slipar av toppen och du får då en mer kraftig överstyrning som är vräkigare, men också lite plattare som konsekvens. Detta försöker SM9 kompensera genom att tillföra både botten och mer punsch med några ytterligare parametrar.

Den finns också i ett annat brand, nämligen Maxon. Maxon var de som faktiskt tillverkade SM9 och alla andra Ibanez pedaler i 9-serien, kanske fler jag vet inte. Maxon lämnade samarbetet 2002 och gör sen dess egna varianter av TS9 och SM9, som väl egentligen bör betraktas som "original" eftersom de använder ursprungschipet. De Ibanez TS9 som görs tillverkas alltså inte av Maxon. Ibanez SM9 görs inte längre, däremot gör Maxon en SM9Pro+ Super Distortion. Den har jag dock inte testat.

Några av er har kanske redan testat att köra två TS9 efter varandra och då få ökad gain och ännu mer tube-likt. Faktum är att det funkar riktigt bra. Jag misstänker att tanken med SM9 var lite åt det hållet, det vill säga peta in mer gain och addera några andra värden på samma gång. Det som gjorde att TS9 fick sin karakteristik var att det sitter ett JRC 4558D chip i den och i SM9 sitter två, så jämförelsen med två TS9 efter varandra är inte så långt från vad det hela handlar om.

Somliga skriver i olika forum att en bra grej med SM9 är att dess förmåga att ge rörförstärkare en mer solid-state karaktär, men det förstår jag faktiskt inte alls. Sen är det klart att man har olika öron här som i många andra sammanhang.

Test
När jag testat den har jag kört den mellan gitarr och förstärkarens inputjack, jag upplever att distboxar inte går bäst där och inte i effektloopen. Kanske är det en smaksak, jag vet inte.

Rattar
Level -justerar volym
Edge: justerar toppen tror jag
Drive: justerar mångden gain
Attack: justerar attacken
Punch: justerar trycket framåt i stärkaren (botten)

Dessa fem rattar skapar närmast oändliga möjligheter och det är förmodligen det som också är dess brist, eftersom det kräver en del finlir för att hitta just det ljud som passar ditt spel.

Det är också tydligt när jag provar den i olika förstärkare att den uppträder helt olika beroende på vad grundljudet ställer för förutsättningar. Det är kanske inte så konstigt, men det är viktigt att tänka på.
Därför är tips på "settings" närmast meningslöst i en mening. Med en Peavey 6505 fungerar den lite sämre än med en Bugera 333XL, och bäst tycker jag att den fungerar den med en Marshall av typen JCM800 eller JCM2000. Också med en Mesa kan du få fram stor variation, utan att tonen faller ihop i onyanserad dist. Jag provade den också med en Blackstar HT-5 med förhållandevis gott resultat. Jag drar också slutsatsen, efter att ha provat flera förstärkare, att val av högtalare förmodligen också spelar stor roll och att den är mer känslig för vad för grejer man kör den i än TS9.
Val av gitarr spelar också stor roll, jag tycker att passiva låg-output verkar mer lämpliga än aktiva hög-output. Allt beroende på vad det är du söker förstås.

Men det finns trots allt några grundläggande tips. Tex att inte dra på för mycket "Attack" och "Edge", eftersom det blir lite väl hårt fräsande då, värmen liksom drar sin kos. Du får mer botten om du håller igen på dem. Sänker du "Drive" ner till hälften så uppträder den faktiskt mycket likt TS9 och du får en bluesig möjlighetiserande crunch.

SM9 fungerar så klart också väldigt bra till att vässa din ordinarie gain i förstärkaren. Men var försiktig, det går lätt överstyr och du tappar dynamik. Sätter du dessutom en TS9 framför den och sänker gainen så kan du lyfta fram tonen, precis samma teknik som många metallare gör för att tex lyfta tonen sin Peavey 6505.

Sammanfattningsvis kan man säga att SM9 levererar ett grundljud som ligger nära rörsound i sig själv och med lite rattande får man fram antingen ett karrakteristiskt "Brittish Sound" men även något som eventuellt går mot "American Sound". Den är inget för moderna metal heads, trots namnet "Super Metal", den låter mer som modern vintage hårdrock med rörkaraktär.  Den kräver en hel del kärlek och finlir med de 5 rattarna och därför är tålamod en bra förmåga att ha med sig.

De finns att få tag på då och då på Blocket för runt en 1000-lapp men också på e-Bay.

Betyg:
4 Zombies (5)





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar