lördag 21 juni 2014

Intervju med Conny Bloom om Stratocasters och Electric Boys

Conny Bloom är en av Sveriges i särklass bästa och mer intressanta rock och bluesgitarrister, och jag har alltid varit nyfiken på honom. Jag träffar honom på fiket på torget i Kärrtorp, i närheten av där vi båda bor faktiskt. Han kommer gåendes över torget med sitt tweed-case i handen. Han har sin grabb med sig och det är dags för fruskostsnack om gitarrer. Vi dricker kaffe och småpratar om Electric Boys, förstärkare, effekter och så klart hans Fender Stratocaster från 1963, som han köpte när han var 17 år gammal.

Jag missade er tyvärr när ni spelade efter Aerosmith på Tele2 Arena för några veckor sen?
- Ja hur nu det är möjligt, det var ju affischer precis överallt?

Det var bra hörde jag...
- Ja det var i alla fall fullt och det var många som inte kom in, men det var ett kul spelning. Vi har gjort en hel del klubbgig den senaste tiden men nu är det lugnt ett tag faktiskt.

Jag minns när första plattan "Funk-O-Metal Carpet Ride" kom ut 1989, och hur den bröt trenden med sitt unika funka och groovy sound blandat med hårdrock. Hur kom det soundet till?
- Jag lyssnade tidigt på Beatles, men också väldigt mycket soul och funk. Jag lyssnade rätt mycket på Betty Davies också. Sen har jag ju också vuxit upp med 70-talsrock och blues så steget till det Electric Boys började spela är inte så märkligt egentligen.

Folk längtade kanske efter lite sväng?
- Ja jag har alltid gillat när det svänger.

Det verkade ju gå hem bra i stugorna?
- Ja, men att det slog igenom så pass som det gjorde förvånades oss faktiskt. Det var vi inte beredda på riktigt. Vi trodde vi var ett "Amerikansk band" i fel land, det var ju annat som gällde här hemma, som Orup och sånt...


Hur bra gick det egentligen?
- Det gick jättebra och efter förtsta plattan spelade vi mycket i LA på "strippen" och de flesta ställen där omkring. Det var kul att själv få uppleva hela den grejen på plats faktiskt. Det var bra band som uppträdde hela tiden, och folk tog emot oss med öppna armar.

Varför la ni av redan 1994?
- Efter Groovus Maximus-plattan spelade vi in "Freewheelin" men skivbolaget tyckte inspelningen blev så dyr att de inte satsades fullt ut på marknadsföringen, så den floppade faktiskt på ett sätt. Däremot är det en riktigt bra platta som jag är stolt över, och många undrar varför vi inte spelar fler låtar från den idag. Men hur som helst så slet det där på oss och inspirationen försvann och vi la ned.

Sen startade ni om 2009, hur kändes det när ni började repa igen?
- Det var lite ringrostigt men det var häftigt att det direkt kändes Electric Boys när vi samlades efter så lång tid. Det var som att allt satt därinne och inspirationen släpptes lös igen.

Jag fick välja mellan moppe eller elgitarr när jag var 14 år och det blev en SG-kopia, vilken var din första elgitarr?
- Jag sparade faktiskt till moppe, men när jag sparat klart ville jag ha en elgitarr istället. Det blev en kopia av Telecaster för 700 kronor eftersom jag älskade Francis Rossi i Status Quo. Det var en Diamond tror jag. Sen köpte jag en kopia av en Les Paul Gold Top eftersom Ace Frehley i Kiss hade en sån. Jag och en polare spelade genom en stereo hemma och jag minns att jag gick till radioaffären och frågade "vad behöver jag för att spela gitarr genom stereon" och snubben sa "den här" och räckte över en kopplingssladd.

Det gjorde jag också faktiskt, på hög volym blev det lite gain ändå.
- Ja och man hade ju inget annat. Men man ville ju att det skulle låta som Hendrix, och det gjorde det ju inte riktigt kanske. Men sen köpte jag till slut en Marshall.

 Men sen blev det Strata sen för hela slanten, Hendrix där med?
- Kanske inte bara därför, Blackmore också förstås. Men det blev Stratocasters som blev mina arbetsverktyg, för det är så jag ser på gitarrer. En del samlar och lägger på hyllan. Jag har kanske max 10 gitarrer, som jag använder till olika saker och musikstilar. Jag har också två "Road Worn" som jag fått av Fender, som är riktigt bra de också.

Foto: Fredrik Svensson
Nån speciell nära hjärtat?
- Jag köpte min Fender Stratocaster -63 på Halkans när jag var 17 år. Den är sannolikt inte helt original rakt igenom, men det är en fantastisk gitarr. Jag har bytt mickar till samma typ som det ska vara, för de tappar ju magnetism med åren och därför lite ton. Eventuellt är den omlackad också, jag vet inte. Jag var inne hos Halkan för ett tag sen men det kunde inte avgöra om det är orginallack eller inte. Hur som helst så har den ju slitits med åren eftersom jag haft den väldigt länge.

Jag testar gitarren, och den är verkligen helt fantastisk. Det är intressant med gitarrer som är gamla och som spelats intensivt, den gamla klyschan stämmer nämligen. Klyschan som säger att en gitarr som spelas mycket och länge bara blir bättre med åren. 

Den känns helt enkelt trivsam och lättspelad, det är svårt svårt att beskriva. Det finns inte en enda del av den som inte är repig eller dingig. Orginalspecs på 63orna är i stort sett samma som hela produktionslinjen 1954-1965, dvs "the pre-CBS-era". Små variationer förekommer mellan produktionsåren, som tex skruvhålens placering i plektrumskyddet som ändrades mellan 1962 och 1963. 

Här kan du höra hur den låter i Nyhetsmorgon TV4:





Du slänger ju ofta gitarrer flera meter upp i luften på scenen, men inte slänger du väl omkring med den här?
- Jo det händer det också.

Är du inte rädd om den?
-  Ha ha ha...Jo men när man giggar och är i feeling så händer det bara och jag har "peppar peppar" aldrig tappat en gitarr. Men jag är väldigt rädd om dem, vi brukar ofta ses i replokalen och göra "vapenvård". Det lika kul som att spela faktiskt.

När det gäller gitarrton och sånt, hur är ditt förhållande till den där "jakten" på ton?
- Man vill ju ha ett sound man gillar, men jag är nog ingen nörd riktigt tror jag. Bra grejer låter bra liksom. Men vist är det viktigt för feelingen.

Vad kör du på för förstärkare?
- Jag har nästan alltid kört på Folkesson -moddade Marshalls. Jag hade en Super Lead länge men så blev den stulen i Spanien för massa år sedan, en snubbe bara tog den med sig och gick efter ett klubbgig, så Folkesson fick göra en ny. Han är ett geni den där Tommy och jag fick tillbaka en som lät i stort sett lika bra. Jag bad honom en annan gång om en med liknande ljud som Blackmore och försökte beskriva det för  honom. "Jag tror jag vet" så han och så bara gjorde han det.

Så du är mån om "tonen" ändå?
- Jo men inte så det upptar all min vakna tid, det är ändå musikskapandet som står i fokus. Men jag körde på en riktigt bra förstärkare på turnén Nashvilleartisten Stacie Collins för ett tag sen. En variant på Vox AC30 Classic som gjordes i 300ex. Fantastisk förstärkare med ett grymt sound. Det roliga är att en AC30 Custom som jag också provade låter inte alls lika bra.

Effekter?
- Jag har alltid gillat Roland Space Echo och BOSS Chorus Ensemble.

Är du en gain-man?
- Jag har skruvat ned gainen en aning den senaste tiden, så själva tonen kliver fram ännu mer.

Foto: Fredrik Svensson
Jag gillar ditt sätt att musikaliskt bygga upp solon, minns du hur tex hur solot på "Lips n Hips", som för övrigt är ett brilliant solo,  kom upp?
- Tack. Nej jag minns inte det men jag gillar ju melodier. Melodier som på nåt vis hänger samman med låten. Jag är ingen snabb gitarrist, jag ser liksom ingen poäng i att spela fort.

Improviserar du på scen?
- Det händer så klart, men jag försöker göra som på skiva. Solona är ju en del av låten.

Electric Boys är ju ett utpräglat riffbaserat band, hur skapar du dina riff?
- De kommer ofta naturligt när man står och jammar eller testar ljud. Det är oftast inte så att jag sätter mig ned och tänker "nu ska jag göra ett riff". En bra låt får sina riff på naturlig väg kan man säga. Ibland startar låtskrivandet med ett riff, men lika ofta med låstskrivande och så hängs riffet på efteråt.

När du får torrperioder och inte kommer på något bra, vad gör du då?
- Det bästa sättet är att helt enkelt lägga ned och skita i det faktiskt. Man får göra nåt annat, så kommer det tillbaka så småningom.

Electric Boys har släppt en ny platta i år, hur känns det för att använda slitna sportfraser?
Det känns bra, det är en lite rakare hårdrockigare platta faktiskt. Vi ska släppa en singel från den snart och för att ta reda på vilken låt vi skulle välja så frågade vi fansen på Facebook. Vi fick massor av svar, men vi får se vad som händer på skivbolagsmötet nästa vecka. Men det är kul med delaktigheten idag på nätet.

Vilket är ditt hetaste tips till gitarrister som läser Gitarrzombien?
- Att spela med andra är jätteviktigt, lätt att glömma det om man bara sitter hemma och sliter med skalor, som ju också är en del av utvecklingen.

Tack för att du gav Gitarrzombien lite av din tid.
- Tack själv, det är ju kul att snacka gitarr.


1 kommentar: