tisdag 16 september 2014

Resultat undersökning tillverkningsländer

Resultatet av vilka tillverkarländer som ni läsare tycks ha mest förtroende för är nu klar och drygt 650 röster trillade in. Utan att göra anspråk på vetenskaplighet i detta så kanske det åtminstone kan leda till något intressant. Resultatet visar en hel del förväntade svar, men också kanske en del , i alla fall för mig, nyheter.  

Resultatet skall läsas som att att de länder flest röstat på ligger högst i listan nedan, kanske föga förvånande.

33% Japan
32% USA
14% Sverige
6% Tjeckien  
4% Korea
3% Mexico
3% China
2% Indonesien 
>1% Tyskland
>1% Canada
>1% Polem
>1% Ungern
0% Indien

Att Japan och USA skulle hamna i topp var nog inget som förvånade någon. Men att Sverige var trea var spännande och kul.  Förtroende hänger väl mycket ihop med kvalitet i arbetet tänker jag, spelbart, leverans antar jag. Om pris spelar in kan jag inte bedöma, möjligen kvalitet i förhållande till vad man får betala, eller som det också kallas;"prisvärd". Det intressanta här att ju det skiljer ganska mycket i pris mellan US Made och Made in Japan.

Att Tjeckien inte får större förtroende förvånar en smula, ett land som faktiskt är erkänt skickliga sedan många år. Men de skattas trots allt högre än de från Asien. Många Epiphones från Tjeckien är riktigt fina och ett annat märke är BaCH.

De övriga Asiatiska länderna, eller "låglöneländerna", kämpar längst ner och det är här det blir intressant på riktigt. Korea har högre placering än Mexico, och här är det väl konsistensen i produktionen som gör att Mexarna hamnar på skam, som många gånger kan vara rejält skiftande. Man bör dock komma ihåg att en hel del gitarrister vittnar om gitarrer med mycket hög kvalitet ur vissa årgångar och modeller från Mexico. Men även inom "årgångar" så kan det variera mycket. Jag har haft ett tiotal genom åren och den jag har kvar är riktigt bra. Bra gitarrer brukar man ju behålla.

Korea som tillverkat gitarrer väldigt länge har de senaste åren klättrat fram och håller en hög och jämn kvalitet, och här hittar vi många av de moderna modellerna de senaste åren. Mycket "Korean Made" ligger i mellanprisläge och uppåt. Det hela handlar om att fabrikerna tar in uppdrag från de kända märkena, som oftast flyttar sina kontrakt beroende på pris, kvalitet och leveranspålitlighet. Pålitliga fabriker får de bästa kontrakten. Det kan vara däremot vara svårt att veta när och var de tillverkats, och det är inte ovanligt att vissa modeller faktiskt tillverkas i flera fabriker, till och med i flera länder samtidigt. Många välkända märken har haft eller har tillverkning i Korea.  Alverez, Agile, Carlo Robbeli, Cort, Michael Kelly, Washburn, Peavey, Raven , Raven West, Hamer, Samick, Schecter, PRS Se, G&L tribute, Xavierre, DeArmond, Fernandes, ESP, Tokai, Dillion, Gretsch, Jackson, Kramer and en del Fender Squire.

China lider förmodligen av "gammal ost och rykte", men de lär sig och tillverkning med "övervakning" på fabriker levererar faktiskt exempel på minst lika bra gitarrer som de från Japan. Jag har själv köpt två EVH Wolfgang Stealth, varav en var China. Jämfört med den andra som var Made in Japan så var det ingen som helst skillnad. Kanske hade jag tur, eller så hade de tur med just det exemplaret den dagen och att den hamnade i ett blindtest. Jag tror inte det, jag tror vi får vänja oss vid tanken att China kommer göra många fina gitarrer framöver, till ett lågt pris. Om utvecklingen håller i sig vill säga. Ofta är Japaner inblandade i kvalitetsprocessen, särskilt de fabriker som ligger i nordöstra China. Vist finns lika många exempel på gitarrer med lägre kvalitet, det gäller att vara vaksam. Det finns en viktig sak att betänka här, för kineserna är det viktigt att utveckla sin kvalitet eftersom fler asiatiska länder gör anspråk på att ta hem kontrakten. Det som avgör är numera marknadskrafter, utbud och efterfrågan på arbetskraft. Konkurrensen är stenhård. Råmaterialet är inte längre en konkurrensfaktor i sig. I China tillverkas den stora delen av lågprisgitarrerna, men även mellanprislägen och uppåt. China är stort, tänk på det.

Indonesien har, och helt välförtjänt skulle jag vilja säga, en bit kvar. Men jag tror man ska vara öppen och ödmjuk även här. Alla dessa Asiatiska länder, utanför Japan, var för bara ett tiotal år sedan inte kapabla att göra annat än skräp. Med rätt stöd så tillverkas högteknologiska grejer  idag med höga kvalitetskrav, bland annat Apples produkter, som görs i China.

De under 1% var länder som ni själva adderade, där man visserligen kan hitta fantastiska boutique-tillverkare men inga massvolymer a la Japan.

Tittar man på Asiens 42% sammantaget och jämför med Amerikas 35% och Europas 20% så blir fighten lite annorlunda, kanske också diskussionen. Svenska gitarrer blir ofta mycket dyra att tillverka, och likaså "US Made" eftersom kostnader och lönerna är högre. Att en gitarr är dyr idag har förutom val av trä och annat i processen också att göra med, och kanske viktigare, var den är tillverkad och att det trots går att sälja dyra amerikanska gitarrer när likadana i princip kan göras i Korea med lika kompetent, men billigare "personal". I detta blir "varumärkets" styrka viktigare än någonsin. Gibson och Fender är kanske de bästa exemplen på hur starka varumärken trots allt blir marknadsledande.

Som alla mina undersökningar gör den också den här inte anspråk på vetenskaplighet, utan mer som ett diskussionsunderlag.

Gitarrzombien

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar