tisdag 23 december 2014

Bill Kelliher från Mastodon om "Tone Chasing"...

En av de mest intressanta progmetalbanden idag är tveklöst de hyllade Mastodon. Bandet var i Stockholm för några dagar sedan och jag hade den stora ynnesten att se dem nere på "Klubben" vid Fryshuset. Mastodon är faktiskt ett av mina favoritband när det kommer till gitarrister i metalgenren. Gitarrspelet är både "balanserat komplicerat" och dessutom vackert sammansatta hela vägen. Lägg därtill att de fyra bandmedlemmarna är precis så tighta  live som de är på sina stidioalbum. 

Jag fick en också pratstund med Bill Kelliher i samband med soundcheck och dessutom möjligheten att göra en Rig Rundown, mer om det sen. Bill är känd för att vara väldigt noga sin ton, man kan samla dessa gitarrister för "tone chasers", och jag frågade honom förstås hur detta nördiga intresse startade.
Foto: Gitarrzombien

Hur började det hela, jag menar när du blev en "tone chaser"?
En bra fråga faktiskt. Jag kan inte tala för alla, men, vad man än gör i livet så försöker man ju alltid göra det bästa av det man gör och utefter situationen. Jag har alltid varit intresserad av att hålla på med musikinspelning och när jag hör en gitarrist som låter cool på skiva så jag vill genast fånga personens ton eller ljud. Det är där mitt "missbruk" faktiskt börjar, jag är liksom helt uppslukad av att hitta "den där tonen", du vet den där som skär igenom och låter jävligt bra hela tiden helt enkelt.

Foto: Gitarrzombien
Vilken gitarrist var den första att fånga ditt intresse?
Det hela började med Eddie Van Halen, och han är än i dag en fenomenal gitarrist. En klar ton med inte alltför mycket distortion. Just det lite gain är ju lite roligt eftersom när man börjar spela elgitarr så försöker man samla på sig så många distboxar som möjligt, och det är inte vad det här med "att söka tonen" handlar om alls inser man senare.

Vilka förstärkare  började du med?
Jag började med Peavey Butcher och VTM60 från 80-talet, fantastiska stärkare. De var i princip som en JCM800 men betydligt billigare. Jag hade också en Chandler Tube Driver, den stora gula saken, för bara lite extra overdrive på toppen. Saken är den att jag efter 20 år i den branschen såg en VTM för ett tag sen på Craigslist och köpte en av ren nyfikenhet för att höra hur det låter i dag och hur tekniken har utvecklats. Jag blev faktiskt förvånad över att de fortfarande låter fantastiskt bra.

Vad lärde du dig av det?
Det slog mig att jag hade min "egna ton" redan från början och att jag ändå fortfarande jagar den hela tiden plus att jag faktiskt är tillbaka på samma plats där jag en gång började.

Foto: Gitarrzombien
Men du är en Marshall-kille?
Ja, jag har kört Marshalls länge och de har alltid låtit bra, men nu har jag faktiskt delvis bytt. Efter att jag hörde Jerry Cantrell från Alice in Chains gitarrljud på nära håll blev jag helt enkelt tvungen. Vi turnerade ihop och när jag kväll efter kväll hörde hans gitarr blev jag närmast chockad över hur bra det lät över tid.

Vad var det med hans gitarrljud?
Jag stod varje kväll på baksidan av scenen  och kunde höra hans gitarr från den isocab han körde genom och det var så kristallklart att man hörde alla enskilda toner separerade från varandra. Jag frågade honom "vad fan du spelar igenom"? Vad det nu än var så ville jag skaffa det han hade. Han berättade att det var en Friedman "Marsha", en Marshall-klon i grunden, och en isocab med Celestion Creambacks. Han lät mig låna en som jag använda på resten av turnén.

Foto: Gitarrzombien
Var det något mer du snappade upp?
Yeah. Hans gitarrtekniker hade ett par gitarrmickar som heter Motor Pickup som Cantrell använde och jag bad honom installera dem i min gitarr och det lät fantastiskt. Ett par år senare köpte jag en Friedman Head som jag använder när vi turnerar i USA, de är för tunga att flytta fram och tillbaka till Europa tyvärr.

Vad är det bästa med Friedman?
Jag har två, en av modifierad Jerry Cantrell signatur och en HBE. Grejen är att du inte behöver så mycket gain med den, och den har mycket mellanregister. Jag är dock fortfarande på jakt och jag har miljontals distortion pedaler men samtidigt gillar jag "mindre av allt", helst ska gitarren gå rätt in i förstärkaren och inget mer. När man börjar lägga kedjor av allt möjligt framför, trådlöst och grejer hit och dit så blir du till slut förvirrad och du missar de saker du faktiskt jagar i tonen, den liksom försvinner i allt. Jag vill att det ska "skära igenom" och få mig att låta på det det sätt jag vill att det ska hela tiden.

På den europeiska delen av turnén använder du Marshalls?
Ja, JCM800 2203, en reissue och ett original från 2003 eller något sånt och om något går sönder använder jag en Blackstar för backup.

Du har Creambacks 65 watt i din isocab?
Ja men jag är inte killen som lätt kan förklara hur saker låter, jag vet när det låter bra. De påminner om Vintage 30 som jag har i mina lådor på scenen, för scenljud mest, kanske lite mer aggressiva.
När jag växte upp hade jag alltid 20 watts högtalare för att högtalarna skulle hjälpa till att spricka upp och bidra till gain men jag upptäckte att de verkar ha kortare liv eftersom jag kör mina förstärkare extremt hårt. Så jag hittade Celestion 65 watt Creambacks som låter riktigt bra, något mellanting 75 och 20 wattare och när jag drar på ordentligt så håller de.

Foto: Gitarrzombien
Du har en signatur Gibson Les Paul ...
Ja, en Gibson Les Paul "Halcyon" med mina egna designade mickar från Lace med namnet "Dissonant Aggressor". En fantastisk gitarr med mahognykropp, guld och svart burst, mahognyhals och rosewood greppbräda. På den här turnén har jag också en vinröd -82 Les Paul Custom och vit 1977 Les Paul Custom.

Hur är det effekter då?
Jag har lämnat effektepedaler och använder en Fractal AxeFX II och en MFC 101 istället. Jag använder fortfarande vanliga förstärkare så jag är bara halvvägs in i den moderna tidsepoken, jag kör inga förstärkarsimuleringar i min Fractal, bara effekter.

Hur ser din gitarrtekniker på att du hela tiden ändrar dina grejer?
Ha ha ha... Han är en lite frustrerad ibland men jag är faktiskt till stora delar min egen tech. Han vet hur man ställer in saker men jag vill lägga sista handen vid allt själv för att vara nöjd. För jag vet hur det låter när det låter bra, han håller i princip gitarrerna fräscha och stämda. Jag vill alltid problemlösa själv och jag är verkligen "anal" när det gäller mitt ljud och mina grejer, du skulle hata att arbete för mig ...

Jag vet inte det jag ....
Ha ha...

Jag ser fram emot att showen och att höra dig spela igen ...
Det ska bli kul att möta svenska fans igen...

Tack för att Gitarrzombien fick möjlighet att prata med dig ...
Tack, det var kul att prata om "tone chasing" ...

Här kommer Bill Kelliher Rig Rundown:

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar