Inlägg

Visar inlägg från juni, 2014

Ibanez Iron Label RGIR27E, bra "instegssjua"

Bild
Sjusträngat är faktiskt riktigt spännande, inte bara för metalheads. Det finns många användningsområden också inom rock, blues och andra genres. Det är en spännande utmaning att kliva upp från 6 till 7 strängar. Många drar sig nog för att ge sig in i den sjusträngade världen, bra instrument kostar ju normalt en hel del i detta segment. Men det behöver det inte alltid göra. 2013 kom Ibanez ut med en serie prisvärda metal-gitarrer under namnet Iron Label, en bra instegsgitarr för den som vill prova en sträng till. 

Eftersom jag tidigare haft en Shecter Omen från 2005, som jag inte alls kom överens med, så tänkte jag först att detta med 7-strängat kanske inte riktigt var min grej. Men så tog jag mod till mig och beställde en Iron Label för att se om det kunde vara något.

Iron Label är en utpräglad "shred machine" som visar en hel del verkligt fina sidor. Om Schecter Omen var en budgetyxa med svårspelad hals så är det här något helt annat. Det är en kvalitetsgitarr i jämförelse,…

Pykmax -Ett nytt sätt att spela med plektrum

Bild
Häromdagen uppmärksammade en läsare mig på Pykmax, ett nytt plektrummärke, eller kanske på sätt och vis en ny form av plektrum. Tanken är att utveckla en produkt som tillför plektrumspelande gitarrister flera värden.

Jag beställde en direkt för att kolla upp vad det handlar om. Jag är en rätt nycken person, och ibland ger den nyfikenheten goda erfarenheter.

Priset är en aning högt tänker jag, runt 200 kr inklusive frakt, men det stoppade inte min nyfikenhet, efter 3 dagar kom det ett paket.

Genom att applicera ett handtag till plektrumet försöker man erbjuda ett stabilare spelsätt för framförallt nybörjare, även om man påstår att målgruppen också omfattar pros.

Jag tycker tanken är god, för jag tror att plektrumteknik många gånger är en tröskel som gör att många nybörjare slutar. Stödet som Pykmax erbjuder är förmodligen riktigt bra. Nu är jag inte nybörjare och minns inte riktigt hur det var när jag började men det känns faktiskt rätt tänkt. Det känns som att de tittat en del på hur …

Marshall JCM800 Del 2: "Diode-Clipping och PPIMV"

Bild
Eftersom jag de senaste månaderna har snöat in en hel del på Marshall JCM800, och särskilt de versioner mellan 87-90 så var jag tvungen att testa årgångarna 89 och 90 bredvid varandra. Men inte bara det utan också hur mycket PPIMV-modden som sitter i min 89a faktiskt påverkar ljudet, och framförallt gainen. Sagt och gjort, det finns inga genvägar till det perfekta ljudet, så skaffade jag en till. 


Diode-Clipping
Mellan 1987-1990 "twistade" man modellerna JCM800 2205 och 2210, med ytterligare gain. Detta åstadkom man genom "solid state diode-clipping", som enkelt uttryckt hjälper förstärkaren att klippa och pressa ihop tonen så resultatet blir ännu mer gain, än de som naturligt kläms fram ur rören. Lite som en liten distpedal inne i förstärkaren alltså.  Det betyder att den inte ger ifrån sig "äkta rördist" och det har gett upphov till många diskussioner i rörkulturen om  "true sound" etc. Jag ska personlig vara tydlig med att jag gillar det, helt …

Evertune - en spännande gitarrinnovation

Bild
Sugen på en gitarr som alltid stämmer perfekt? I så fall får du vara beredd på att ta till dig nya idéer och innovationer, och med det också nya beteenden. Men innovationer är ju inte något som alltid tas emot med öppna armar i vår kulturgemenskap. De flesta idéer, i synnerhet omdanande, ratas faktiskt utan vidare analys eller ens fundering. Det är nämligen inte som det "ska vara".  Samtidigt är ju en stor del av tjusningen med gitarren just dess enkelhet och konsistens över tid. 

Många kallar gitarren för "den perfekta uppfinningen" gällande funktion och estetisk uppenbarelse, och det är svårt att ha starka synpunkter på det. Kärleken till gitarrer är stark helt enkelt.

Iéer, eller förändringar, kan delas in i två typer, eller nivåer, beroende på dess karaktär. Antingen gäller det något nytt som i botten är samma, tex en ny distpedal med annorlunda funktionalitet. "Same but different". Eller så är är det en mer eller mindre unik och helt ny form av lösni…

Intervju med Conny Bloom om Stratocasters och Electric Boys

Bild
Conny Bloom är en av Sveriges i särklass bästa och mer intressanta rock och bluesgitarrister, och jag har alltid varit nyfiken på honom. Jag träffar honom på fiket på torget i Kärrtorp, i närheten av där vi båda bor faktiskt. Han kommer gåendes över torget med sitt tweed-case i handen. Han har sin grabb med sig och det är dags för fruskostsnack om gitarrer. Vi dricker kaffe och småpratar om Electric Boys, förstärkare, effekter och så klart hans Fender Stratocaster från 1963, som han köpte när han var 17 år gammal.

Jag missade er tyvärr när ni spelade efter Aerosmith på Tele2 Arena för några veckor sen?
- Ja hur nu det är möjligt, det var ju affischer precis överallt?

Det var bra hörde jag...
- Ja det var i alla fall fullt och det var många som inte kom in, men det var ett kul spelning. Vi har gjort en hel del klubbgig den senaste tiden men nu är det lugnt ett tag faktiskt.

Jag minns när första plattan "Funk-O-Metal Carpet Ride" kom ut 1989, och hur den bröt trenden med sitt uni…

30 000 views och kommande intervjuer

Bild
Min blogg har nu passerat 30 000 läsningar sedan 1 mars i år. Mer än jag någonsin hade kunnat drömma om. Det visar att intresset för gitarrnörderi är stort och det har sporrat mig att fortsätta. Tack alla som läser, det betyder mycket. Så här i midsommartider är det väl kanske inte så många som hänger på nätet så jag nöjer mig med att avslöja några kommande intervjuer som är mer eller mindre klara.

Conny Bloom, Electric Boys m.m
Jag träffade Conny i Kärrtorp för att prata gitarrer, förstärkare och så klart Electric Boys. Helt klart en av Sveriges skönaste gitarrister och med sig hade han sin Fender Startocaster -63a. Ett väldigt intressant och inspirerande samtal som bara väntar på att tedigeras.

JJ Marsh
Uppsalagitarristen som spelat med Glenn Hughes under lång tid och som nu har nytt band på gång.

Jenny Möllberg
Gitarrist i  Misdemeanor från 90-talet. En tung "stoner" som vurmar gör SGs, whawha och Orange. Också nytt band på gång, Black Whitesnake.

Frank Levi
Förstärkarmoddare…

MXR Analog Chorus - Ett varmt brett chorus

Bild
Chorus kan vara en krydda i vissa sammanhang, så länge det inte tar över tonen helt och övergår till hårmetal från 80-talet. I synnerhet är chorus på sin plats när det gäller rent ljud. Det lyfter ljudbilden och ger den en lite "spejsig" karaktär. Den här spejsade karaktären kommer sig att att tonen multipliceras där den ena körs fram lite delayed kan man säga, eller förskjuts en aning i förhållande till den andra, därav känsla lite större ljud. 

Det finns mängder av choruspedaler givetvis, både digitala och analoga. När jag för ett tag sen var ute efter ett chorus så testade jag ett antal olika i butiken. Man måste lyssna sig till vad som man själv tycker låter bäst, och inte läsa för mycket om vad andra kanske tycker. Jag skriver "för mycket" eftersom det inte är någon tvekan om att andras råd kan vara mycket värdefulla.

Det råder däremot delade meningar om ifall digitala eller analoga chorus låter bäst, vilket inte är så konstigt då det handlar om tycke och smak…

Mindshift, Ibanez M80M Meshugga och Fractal Axe-Fx

Bild
Mindshift startade redan 2004 och tillhör ett av de många band kämpar sig igenom medlemsbyten och genrenavigering med tydliga mål framför sig. Ett av målen är att slå igenom och "brejka". Nu spelar de en kommersiell variant av melodisk dödsmetal även om thrashen funnits där i botten hela tiden. 

Jag träffar Johan Lund och Kim Bengtsson för att prata 7-8-strängat och metalsound. Jag släpps in i deras stora vräkiga replokal i ett industriområde söder om Stockholm. Det luktar metal på vägen ned för trapporna...



Hur kom det sig att ni började spela ihop? 
Johan: Mindshift "startades om" igen 2010 efter diverse meningsskiljaktigheter om musikalisk inriktning, och för att det saknades en röd tråd. Det var ganska spretigt. 2011 spelade vi in en självfinansierad platta och 2012 sökte vi ny gitarrist.
 Kim: Vi kompletterade varandra bra direkt. Johan har sin bas i thrashen och jag kommer mer från ”progressiv metal”, som John Petrucci. Fast jag är ganska bred när det gäller …

Gibson Flying V Gothic

Bild
Min "fäbless" för Flying V fortsätter oförtrutet och den här gången gäller det en Gibson Flying V Gothic som landat från Los Angeles. En exakt likadan som Mia Coldheart från Crucified Barbara har. En "dark guitar", tyngre än de flesta Vs skulle jag vilja påstå. Det tog dock en stund att hitta en i ok skick och till rätt pris. 
I samband med detta blev det bekräftat för mig att det är stor skillnad mellan att köpa en gitarr från USA jämfört med från Japan. Japanerna skickar direkt utan väntan, medan amerikanarna har en tendens att ta lång tid på sig. Väldigt lång.  Nu var det lite helger i vägen, men tendensen är tydlig. Japanska företag har större kundfokus, det är i alla fall min erfarenhet. Jag kan ha fel, som alltid.

Gibson Flying V Gothic (1998-2001)
Kropp: Mahogny
Hals: Mahogny, rundad
Greppbräda: Ebenholtz 22 band
Sadel: Grafit
Stämskruvar: "Black Grover Oiled"
Inlays: Star-Moon 12:e band
Mick stall: 500T (Super Ceramic)
Mick hals: 496R (Hot Ceramic)
Finnish:

Intervju med Kent Norberg i Sator...

Bild
Sator är lätt ett av Sveriges mesta rockpunkband och startade på tidigt 80-tal, då som Sator Codex. Ett röjigt och hårt band som släppt sammanlagt 9 plattor, bland annat "Headquake" som hyllades i stort sett av alla.  Bandet är förutom stilbildande i sin genre också kända som inofficiellt husband på Hultfredsfestivalen under dess glansdagar och gör aldrig en tråkig spelning. 

På deras senaste platta "Under The Radar" (2011) tycker jag själv att gitarrerna kommer ännu mer i fokus, om det nu är möjligt.  När den kom ut rullade den konstant i mina hörlurar, nästan dag och natt faktiskt. Sator har en utomordentlig melodikänsla och kombinerar det med ruff attityd, utan att bli "fjantrockpop". Respekt för det! Jag har säkert sett Sator 10-12 ggr genom åren, senast på "Get Away Rock" förra året då de fick den märkliga uppgiften att spela kl 12 mitt på dan för trötta festivalbesökare som långsamt vaknade ur slummern.


Kent Norberg, sång och gitarr, är in…

Marshall, Mesa och Fender har störst förtroende

Bild
I min lilla "poll" som jag gjorde i helgen och där frågan gällde vilket förstärkaremärke som har störst förtroende hos läsarna av min blogg blev resultatet som i tidigare undersökningar både förväntade saker och en del överraskande. 

Studien inte tar anspråk på någon form av vetenskaplighet, men 580 personer har trots allt svarat. Kanske kan det i alla fall visa på en trend?

Det varumärke som utan tvekan är starkast förtroendemässigt är Marshall. Något som förmodligen inte direkt överraskar er.

Man kan naturligtvis fundera över hur mycket det spelar in att Marshall är det mest välkända märket och kanske därför också mest spridd? Marshall har ju en produktlinje som spänner från "premium" till "skräp".

Nummer två är Mesa Boogie, handgjorda förstärkare från Californien. Kända för kvalitet men också för att kosta skjortan. I princip alla deras produkter är dyra och de ägnar sig inte åt lågprismarknaden. Därför har de nog förtroendemässigt ganska stark positio…

Vilket förstärkarmärke har störst förtroende bland läsarna?

Bild
Förra veckan gjorde jag en undersökning kring vilken Marshall som mina bloggläsare gillar mest, och resultatet blev både väntat och oväntat. Men så slog det mig att det kan vara minst lika intressant att se på vilket förstärkarmärke läsarna störst förtroende för och kanske ännu mer intressant vilka märken som faktiskt har en bit kvar till toppen.

När det gäller förtroendet så är ju det styrkan i varumärket, eftersom man sällan köper något som man har extremt lågt förtroende för. Ordet förståelse är svårt, det kan gälla ljud, byggkvalitet, hållbarhet, pris, mångsidighet, utseende etc eller gammal vana förstås. För vi älskar ju våra förstärkare, nästan mer än mat. Eller hur?



Vilka förstärkarmärken har du förtroende för? 
(Du kan välja flera)

Märken Mesa Boogie Marshall Peavey Fender Vox Engl Gibson Ampeg Hartke Hiwatt Ibanez Soldano Diezel Egnater Yamaha

Gibson SG Gothic - En udda double horn

Bild
Jag har sedan en tid varit väldigt intresserad av att hitta någon prisvärd gitarr i Gibsons Gothic serie, inte minst efter intervjun med Mia Coldheart vars Flying V Gothic fångade mitt djupa intresse. Serien Gothic gjordes i Les Paul, V, SG och Explorer mellan 1998 och 2003. Serien var en limited edition, dock inte speciellt uppmärksammad i samlarkretsar, men med en cool look och ska enligt många vara väldigt välbyggda instrument. 

Jag fick till slut tag i en Gibson SG Gothic. Serienumret avslöjar att den är tillverkad i Nashville den 2 augusti 2000. Alla gitarrer i serien tillverkades där.

Kropp: Mahogany body
Hals: Mahogany,
Halsprofil: "Rounded SG", dvs den rundade klassiska
Greppbräda: Ebenholtz, 22 band med seriens moon-and-star inlay at 12th fret
Stall: Tune-o-matic med stopbar
Hardware: Black chrome
Stämskruvar: Black Grover
Pickups: 490R double black humbucker + 490T double black humbucker
Rattar: Volym, Volym, Tone, Tone,
Switch: three-way Switch

Det finns också en nyare seri…