Gitarrzombien

Så här på näst sista dagen på året kan det finnas anledning att summera 2014 och se in i 2015s kristallkula. Gitarrzombien startade som ett test i mars och har sedan dess utvecklats till att bli en gitarrblog med ständigt tillströmmande läsare och käcka hejjarop från er läsare. Jag är överväldigad av den spridning som bloggen fått och det är är uppenbart att det finns behov det som jag skriver om. Antalet lästa artiklar närmar sig nu mäktiga 150 000. Det stärker mig i känslan av detta måste fortsätta. Det jag skrivit om är enbart sådant som jag själv finner intressant eller som jag är nyfiken på. "Nyfikenhet är min drivkraft och gitarrljud min passion"  Många tips kommer in på vad man skulle vilja läsa om, men av praktiska skäl har det varit svårt att möta alla önskningar. Enligt den undersökning jag gjort är det främst följande saker som de närmare 1000 respondenterna valde att nämna. De är angivna i icke inbördes ordning: Test av förstärkare Test av effekter Tes

Det kinesiska företaget JOYO har en hel flod av pedaler, minipedaler och andra musiktillbehör i sitt utbud. De definierar sig själva som ett företag som "fokuserar på produktion av digitala musikorienterade verktyg". Det är ett ett spännande företag man kan ha nytta av att bevaka, men anses förmodligen av de flesta som "just another clone-company". Och visst är det så att de gör billigare kloner, men de visar också på tendenser att vilja kliva ur det och mer gå mot att bli ett innovativt företag.  Det är inte alls ovanligt för kinesiska företag att spänna bågen så hårt de kan och samtidigt blicka framåt mot innovativt världsherravälde. Poängen är att många av dem kommer att lyckas om man ser det ut ett globalt utvecklingsperspektiv. Att de börjar göra kloner i samarbete med andra inom musikindustrin är ett smart och snabbt sätt att lära sig grunderna och sedan när tiden är mogen gå på det innovativa spåret. Att rynka på näsan inför dessa aktörer är både klumpigt

Jag hade häromsistens turen att få intervjua Bill Kelliher från bandet Mastodon innan deras gig i Stockholm och förutom en pratstund om "Tone Chasing" så passade jag också på att göra en Rig Rundown, dvs en filmad genomgång av Bills live-grejer. Vill du läsa intervjun hittar du den här.   Annars kan du njuta av "The Bill Kelliher Rig Rundown 2014" här, håll till godo och ha nu en riktigt God Jul. Stay Zombied

En av de mest intressanta progmetalbanden idag är tveklöst de hyllade Mastodon. Bandet var i Stockholm för några dagar sedan och jag hade den stora ynnesten att se dem nere på "Klubben" vid Fryshuset. Mastodon är faktiskt ett av mina favoritband när det kommer till gitarrister i metalgenren. Gitarrspelet är både "balanserat komplicerat" och dessutom vackert sammansatta hela vägen. Lägg därtill att de fyra bandmedlemmarna är precis så tighta  live som de är på sina stidioalbum.  Jag fick en också pratstund med Bill Kelliher i samband med soundcheck och dessutom möjligheten att göra en Rig Rundown, mer om det sen. Bill är känd för att vara väldigt noga sin ton, man kan samla dessa gitarrister för "tone chasers", och jag frågade honom förstås hur detta nördiga intresse startade. Foto: Gitarrzombien Hur började det hela, jag menar när du blev en "tone chaser"? En bra fråga faktiskt. Jag kan inte tala för alla, men, vad man än gör i livet så

Marknaden med effektpedaler i miniformat och blivit väldigt stor de senaste åren. Det verkar som att idén med små och i alla fall förhållandevis billiga pedaler attraherar många därute. Gemensamt för dess minipedaler är att de är mindre rent fysikt men de har även färre möjligheter naturligtvis. Att kalla dem "instegspedaler" är nog ingen dum idé, för kvaliteten varierar högs betänkligt.  Vist finns det en hel del bra minipedaler, jag har tidigare skrivit om TC Electronics mini-lopper, men samtidigt finns det många som låter både dött och meningslöst, precis som med de fullstora pedalerna alltså. Det man kan säga att ju mer pengar du lägger ju bättre låter det, i allmänhet. Den andra sidan av ytterligheten här är handtillverkade boutiquepedaler eller de extremt högkvalitativa pedalerna från bl.a Strymon som blir allt mer populära.  Samtidigt är kanske liknelsen med "instegspedaler" inte helt rättvisande. Ett pedalbord med 5 små pedaler i ena handen och gitar

För ett tag sedan gjorde jag en "rig rundown" med Fredrik Åkesson i Opeth. Jag fick då upp ögonen för Marsahlls senaste 100 wattare JVM410, Joe Satriani model. Jag skulle säga att det är den bästa förstärkaren Marshall tillverkat på flera decenier. Trilla nu inte i fällan att dra parallellen till den första JVM förstärkaren, för det här är något helt annat. Kanske har det med att erfarenheter nu börjar samla ihop sig på Marshalls utvecklingsavdelning, att mer ansträngningar har krävts från marknaden i "digitala tider" eller att man äntligen börjat titta på vad alla "moddare" gjort sen urminnes tider, nämligen lyssnat på gitarrister. De flesta stora gitarrister har kört på moddade Marshalls sen urminnes tider och det känns som att fokus nu växlat spår till att återigen ta kundens perspoektiv.Det som man var så bra på fram till 1973. Hur som helst så är det ett samarbete mellan Santiago, Marshalls utvecklare, och Joe Satriani. Fall nu inte i nästa uppenb

Efter att jag blev överraskat glad och euforisk över TC Electronics Hall of Fame, reverbet jag skrev om häromdagen, tog jag mig an en till. Jag ville ha ett riktigt bra delay att testa i min nya förstärkare, som har en ruskigt bra effekt-loop. Jag fastnade för Flashback X4, som jag hittade på Deluxe Music i Stockholm. Det rör sig alltså om den större varianten med fler möjligheter än den ursprungliga mycket populära Flashback.  Det är flera saker som är riktigt bra med Flashback X4, inte bara det att man ofta vill ha tillgång till flera olika delay-typer för rent eller skitigt till exempel. Grundidén är samma som den lilla Flashback men det är 4 ggr så stor, 3 stycken presets och tap-tempo + en looper. En looper som tar 40 sekunder, vilket är tillräckligt bra för att öva men också för att använda live på kreativa sätt förstås. 16 olika typer av delay med allt från analog, analog w/mod, space, tape, tube, slap, reverse, lofi, ping pong, 2290, 2290 w/mod, dynamic och 4 platser f

Jag har märkt att mina läsare kommer från olika bakgrunder när det gäller intresset för gitarrer. En del spelar i band eller som soloartister för sitt bröd på bordet, andra har spelat i band tidigare men lagt av och nu tagit upp intresset igen, somliga spelar som avkoppling hemma och en del kanske precis fått upp ögonen för detta våldsamt spännande område, och kanske framförallt då sökandet efter "den där perfekta tonen". Den jakten som får oss uppträda som Zombies i andra ögon... Oavsett var man befinner sig på sin musikaliska resa så har vi alla samma intresse i grunden, må hända olika utgångspunkter, preferenser, tycke och smak men det är mer som förenar än skiljer oss åt. Eftersom jag är nyfiken på hur ni har det med erat spelande, och för att jag vill lära känna mina läsares behov lite mer tänkte jag göra en liten undersökning med två frågor till dig, helt anonymt förstås. Den första handlar om ifall du spelar själv hemma eller om du spelar i band etc. Den andra om v

Jag har några bra förstärkare med både bra gain och bra rent ljud, men som tyvärr saknar inbyggt reverb. Ingen förlust egentligen eftersom reverb sällan är något moderna förstärkarutvecklare lägger ned särskilt mycket energi på. Man får gå bakåt i tiden för att hitta epoker när detta var en viktig feature fullt integrerad med förstärkaren, VOXAC30 och gamla Fender-stärkare är kanske de mest välkända men det finns fler. Icke för ty finns många helt utan eller med direkt dåliga kompromisser.  Som tur är finns en hel hop med schyssta digitala reverb som låter bra och som dessutom innehåller variationer och varianter så det blir över, eller så här: "som möter olika behov". Ibland vill man ha ett stort mäktigt "church" och ibland ett lite mer kompakt "room" eller kanske ett vintage "spring". Reverb kan vara så mycket mer än bara "rymdklang". Foto: Gitarrzombien En sådan pedal är TC Electronics Hall of Fame Reverb som jag var nere

Ännu en "distortion pedal" har hittat hit. En Boss med det förpliktigande namnet Turbo Distortion, vilket för tankarna till "mer gain" än andra distboxar. Om sanningen ska fram så är valet av namn i det här fallet inte särskilt smart, det skruvar upp förväntningarna i onödan. Den är som de flesta "distortion pedals", eller egentligen som alla pedaler, helt beroende på vilken förstärkare den körs i. Det som gör det viktigt här är ju att att de flesta som letar distpedaler, särskilt i början av sina gitarrkarriärer, söker en konsistent dist som uppträder ungefär likadant i olika förstärkare. Det finns pedaler som klarar det mer eller mindre ok, helt klart, men inte den här.. Grundkaraktären, om du kör den på rena kanalen i din förstärkare, är ganska metallisk och diskantig. Det gör att den i vissa förstärkare får detta framhävt så pass mycket att det låter riktigt illa faktiskt. Men i rätt förstärkare fungerar det trots allt bra, och särskilt då i en

"Vi för ett artistiskt krig" Conny Bloom För en tid sedan var jag och såg Ringo Franco, en på ett sätt oväntad konstellation med Pappa Dee (sång) och Conny Bloom (gitarr), Surjo Benigh (bas) och Hubbe8Ball (trummor). Men föreställningar förutsäger sällan verkligheten som bekant och är man öppen för experimenterande gränsöverskridande gitarrock som dessutom svänger ordentligt så är det här rena julafton skulle jag vilja säga. Som det här gänget svänger och levererar.... Jag träffar de båda några veckor efteråt för att få lite mer förklarat runt bandet som sådant och hur det kom sig att de började bygga band ihop. Ska man se Ringo Franco som ett band, eller som ett projekt? Conny: Band tycker jag. Dee: Ja helt klart ett band. Är folk förvånade över att ni börjat spela ihop? Dee: Ja fast det sitter nog mer i folks hjärnor. Jag själv har kanske mest gjort andra grejer som reggae och soul och sånt men jag är ju faktiskt uppvuxen med nåt annat också. Conny: Och vice