onsdag 8 april 2015

Intervju med Lzzy Hale från Halestorm med "Rig Rundown"

Elisabeth "Lzzy" Hale och hennes bror Arejay spelade för första gången med Halestorm i Harrisburg på en konferens 1999. Lzzy var 15 år och trakterade en keytar och Arejay 12 år spelade trummor. Med sig hade de sin pappa Roger på bas och mamman stod i kulisserna och agerade manager. Musiken var egenproducerad pop/rock med låttitlar som "Insane" och "No Clue", precis som att de redan då processade planen om hur man lyckas i branschen. 


Foto: Stephansdotter Photography
Idag är Halestorm långt ifrån det band de startade där i Harrisburg, men de är fortfarande lika bestämda i sin övertygelse om ett liv i musikbranchen.

2005 fick de ett första skivkontrakt och 2009 kom det självbetitlade albumet "Halestorm" och nu handlade det istället om gitarrbasserad "hard rock" med Lzzy som den sångerska och frontfigur man anar ska blomma ut på gamla Youtube-klipp från 1999. Andra plattan "The Strange Case of..." kom 2012 och i dagarna, 14 April,  kommer nya plattan ut med titeln "In To The Wild Life" med ett par blytunga rockriffalster.

Bandet har haft samma medlemmar sedan 2003/2004 med, förutom Lzzy och Arejay, Josh Smith på bas och Joe Hottinger på gitarr.

Lzzy och Joe delar på gitarrjobbet och det märks att de spelat ihop länge, och kanske framförallt mycket. De har det där osynliga musikaliska bandet mellan varandra utan att gå för mycket på rutin och slentrian.


Halestorm är ett band som turnerar i stort sett hela tiden, det sägs att de gör 250 spelningar per år och häromsistens var de på besök i Stockholm på Tyrol. Jag fick en stund med en pratglad Lzzy som visade sig vara lika hooked som jag själv är vad gäller gitarrer, förstärkare och gitarrljud. Det är alltid lika roligt att prata med passionerade gitarrister och Lzzy är sannerligen inget undantag.

Er första EP från 1999 var inte direkt gitarrorienterad?
Nej jag spelade keytar på den tiden. Det var gitarr jag ville spela men eftersom jag spelat piano sen barnsben så blev det inledningsvis det spåret. Vi fick en gitarrist senare men han slutade och jag tänkte att "fan också vi kommer aldrig hitta någon annan gitarrist" så jag bestämde mig för att lära mig spela själv. Jag var 16 år när jag började tror jag.

Foto: Gitarrzombien
Din första gitarr?
En begagnad BC Rich Mockingbird Candy Apple Red som inte kunde hålla stämningen, den var rätt kass faktiskt. Men när jag var 18 år köpte jag en begagnad Gibson Les Paul Tobacco Burst från 1991 som fortfarande låter fantastiskt men som halsen sprack på så efter att den blev lagad så är den lite känslig.

Du är mest inne på Gibson, har du alltid varit det?
Ja det har jag varit nästan hela tiden faktiskt och nu har jag fått en egen signatur också, The Lzzy Hale Explorer. Att få en signatur är lite av en "mind trip" i sig faktiskt ha ha ha...

Vad är unikt med den?
Den är egentligen inte så speciell, eftersom jag försöker hålla allt enkelt.  Jag valde dock klassiska Gibson 57 mickar eftersom de har ett fint bett som jag gillar jämfört med 500T som är standard nuförtiden på Explorers. Men sen ska man komma ihåg att alla gitarrer låter lite annorlunda i sig själva även om de kommer ur samma serie, det är tjusningen med gitarrer tycker jag.  Sen var det också viktigt för mig att den skulle ha ett speciellt utseende, lite classy så...



Gibson har gjort en del ändringar i år, kommer de nya G-Force tuning robots hamna på din signatur också?
"Oh hell no", jag föredrar att stämma själv. Jag har använt det några gånger och jag tror det passar många gitarrister, men det är inget för mig. Dessutom gör det min stämapparat onödig ha ha ha och det vill jag inte för den gör mitt gitarrljud bättre i sig.

Vad är den stora grejen för dig personligen med en signatur?
Det kommer väldigt många unga tjejer till våra spelningar och jag är stolt över att kunna inspirera dem till att börja spela gitarr. Jag får ibland brev av unga tjejer som fått en av mina gitarrer av sina föräldrar och startat band. Jag blir både stolt och glad för deras skull och det var därför jag sa ja när Gibson frågade mig. Jag har tillräckligt många gitarrer så det var inte av det skälet.

Hur många gitarrer har du?
Alldeles för många ha ha ha...jag vet faktiskt inte exakt hur många. Jag har samlat på mig genom åren....

Är det lite skämsigt att prata om hur många gitarrer man har...?
Nej egentligen inte men det säger väl kanske en del om vem man är eller...ha ha ha? Men jag tänker att istället för att lägga pengar på massor par nya byxor, eller lyxiga smörgåsar som inte direkt ökar i värde över tid, så tycker jag det är bättre att investera i instrument. Byxor ser dessutom inte lika coola ut på väggen. Gitarrer är helt enkelt ett "bad-ass-piece-of-art" vilket få andra prylar i vår vardag faktiskt är... Hur många har du själv?

Ha ha... inte så många hrrm....
Eller hur? Jag tror vi är lite lika där...

Foto: Gitarrzombien
Du och Joe är riktigt tighta ihop gitarrmässigt, har du någon förklaring till varför ni spelar så väl tillsammans?
Vi träffades för nästan 12 år sen och innan jag träffade honom så hade jag aldrig spelat med någon gitarrist som inte spelade sönder låtarna med gitarrgrejer. Han är musikaliskt sett precis som jag, det handlar om att "serve the song" och inte tvärt om. Vi har lite olika ingångar till gitarren eftersom jag sjunger också, men vi har turnerat nu i över 10 år med 250 gigs per år och det har gjort att vi vet var vi har varandra.


Foto: Gitarrzombien
Ni turnerar kolosalt mycket?
Ja men samtidigt känns det inte så när man hittar människor som man kommunicerar musikaliskt med, det blir liksom inte betungande. Vi behöver inte ens titta på varandra när vi spelar längre, vi vet om något går snett och backar upp varandra utan att tänka på det. Vi hade faktiskt en sån situation häromdagen i låten "Mayhem" när min gitarr slutade fungera i bryggan mot frängen. På något underligt sätt så visste Joe det intuitivt och bara tog över. Han kunde inte heller förklara det efteråt, det bara hände. Det är dom där ögonblicken som gör att man blir trygg med varandra.

Foto: Gitarrzombien

Skulle du själv säga att du är en "tone chaser" eller "gitarrnörd"?
Oh yes.... Absolut. Jag har också OCD (Obsessive-Compulsion-Disorder) vilket gör att jag gärna vill ha saker och ting på mitt sätt och att jag allmänhet aldrig blir helt nöjd. Det hela har lett till att jag har förenklat saker och ting när det gäller min ton, som numera kommer ur tanken på en "cranked up amp" och några pedaler mer som "tonstrategi". Det har blivit så att jag också använder samma setup i studio faktiskt, det blir enklare då att få en konsistens ton på platta och live. Men å andra sidan, när man ute på vägarna så tweakar man ju sin ton lite då och då.

Som att du inte kan gömma dig från det även om du skulle vilja?
Ja precis exakt så, det går liksom inte förtränga även om det ibland är jobbigt att aldrig vara nöjd med sin gitarrton. Sen lever vi i en tid i snabb förändring och vi blir ständigt exponerade av all sorts ny musik och mängder av nya band så att influenser och idéer liksom kryper in under skinnet på en hela tiden.

Foto: Gitarrzombien
En del säger att en riktig gitarrist kan spela bra med vilket gitarrljud som helst, medan andra menar att man spelar bättre när ens ton inspirerar tillbaka. Hur tänker du här?
Jag tänker att den mentala faktorn i sammanhanget är avgörande, oavsett du sjunger eller spelar gitarr. Om du spelar ett solo och tänker "fy fan vad illa det låter" då är risken stor att du kommer spela sämre på ett sätt, men om du tänker "ja fy fan vilket kass gitarrljud, men jag ska spela skiten ur dem ändå" så kommer du att spela bättre så klart.

Använder ni "in ear" live?
Ja och det har definitivt strulat till det för mig eftersom jag själv inte hör gitarren som den faktiskt låter ut, så jag har en dålig ovana att ta ur dem ur örat för att få den där känslan som en bra gitarrton skapar. Så det är svårt att vara helt tillfredsställd med sin ton, samtidigt är det en god sida med "tone chasing", att man alltid försöker hitta det bästa möjliga för alla som kommer för att lyssna.

Är det då du rycker ur dina "in ear"?
Ha ha ha ja....men samtidigt är "in ear" bra eftersom vi hör varandra tydligt och vi är ju ett band som ska förväntas spela tillsammans. Det har också hjälpt oss växa som band naturligtvis, men kombinationen monitorer och "in ears" är något jag skulle vilja köra framöver även om monitorer i allmänhet inte heller är så bra på att representera gitarrljud så man vill ändå ha sin förstärkare i ryggen ändå. Det är det allra bästa naturligtvis.


Vad använder du för förstärkare?
Jag har använt samma förstärkare nu ett tag, en Marshall JCM800 50 watt som är lite av en "kött-och-potatis-förstärkare" tycker jag. Väldigt gammaldags på ett sätt kanske, men det är det jag gillar. JCM800 har ett väldigt bra grundljud att utgå ifrån när man jagar sin ton. Jag har också en Randy Rhoads 100 watts Marshall men den kan jag bara köra på 2an eftersom folk genast börjar klaga. Jag har den hemma just nu, och då är det bara grannarna som störs.

Foto: Stephansdotter Photography
Hur skulle du säga att din relation till gitarrljud och förstärkare är?
Det finns inger mer inspirerande än att ställa en förstärkare på 10an eller 11an och blåsa på. Det spelar liksom ingen roll hur din dag i övrigt ser ut med ett schysst ljud så blir den bättre.

Var hittar du din inspiration?
Ibland när unga gitarrister frågar mig hur jag hittar inspirationen till ett riff så berättar jag att jag alltid skruvar upp förstärkaren på högsta volym för det spelar ingen roll vad du spelar, det låter ändå fantastiskt...till och med ett vanligt enkelt A låter ju fantastiskt. Därifrån kommer inspirationen...alltid.

Nya skivan "In To The Wild Life" låter lite livemässigt?
Ja vi spelade in den ganska direkt live i studio faktiskt. I alla fall grunderna i varje låt. Sen la vi på en del intros och outros och sånt som jag älskar så himla mycket. Saker vi nu ska implementera i vår liveshow framöver.



Tack för att du ställde upp på att träffa Gitarrzombien, lycka till med spelningen och nya skivan.
Tack, det är alltid kul att prata gitarrer....

Efter intervjun gjorde vi en Rig Rundown där Lzzy hade vänligheten att visa hela riggen hon använder under Europaturnén 2015. Du ser den här nedan, enjoy....



1 kommentar:

  1. Har sett Halestorm några gånger och det är en energirik rock de levererar och vilken pipa hon har den där Lzzy! :-)

    SvaraRadera