måndag 19 oktober 2015

Snårskogen kring Fender Stratocaster, MIA och MIM

Det tog lite tid innan jag greppade huvuddragen i Fenders utbud av Stratocasters, jag resonerade länge att en strata ju är en strata. Det är inte så att jag är obildbar på något sätt men jag tyckte det var snårigt. Att det var ett enda sammelsurium av modeller med liknande specs och när jag försökte sätta mig in i det blev jag bara ännu mer förvirrad. 

Skälet till förvirringen är delvis att specsen varierat mellan olika decennier och till och med mellan år plus att olika specialserier rör till det ordentligt. Lägg sedan till olika tillverkningsländer och det börjar bli "lätt rörigt". Därför får ni gärna kommentera om jag missat något i detta arbete, jag är ingen expert på det viset.

Jag har tidigare skrivit en hel del om Japan-strator och historien runt dem, men American och Mexican är lika spännande det. Att Fender tillverkar många varianter kan kanske exemplifieras med det faktum att bara Custom Shop mellan 2009 och 2014 tillverkade 48 olika limited runs baserade på olika vintagegitarrer eller på kända gitarristers favoritspecs och att Fender bara i år har 17 huvudmodeller av Stratocaster i olika varianter, 20 om man räknar in Squire.

Det är kanske för de flesta av er läsare välkända fakta jag nu kommer diskutera, i så fall får ni ursäkta, men har man bara koll på grundmodellerna som är i produktion NU så går det mycket lättare att ta det vidare bakåt i tiden. Lättast är om man  inledningsvis helt enkelt hoppar över alla undantag som finns och som har funnits genom åren, och tar i dem sen. Jag exkluderar Squire just nu, kanske återkommer jag till dem nån gång framöver.

American Standard Stratocaster MIA (Made in America)
Den Strata som är själva grunden till allt när det kommer till Stratocaster tillverkade i USA. American Standard. Mellan 2000-2008 hette de American Series. Denna modell är förstås den vanligaste och har stått för kvalitet under lång tid, men inte alltid. Vissa perioder har det slarvats med kvalitetskontrollen, men begreppet "Made in America" är ett så kraftigt "brand" att de tål perioder av bristande kvalitetskontroll utan större problem. Långsiktigt är det förstås förödande för varumärket. American Standard är dock i de flesta sammanhang lika med hög kvalitet i både träval, hårdvara och hantverk. De tillverkas till stor del i CNC maskiner men slutarbetet sker för hand. Arbetet med grebbbräda och bandstavar är ofta väldigt noggrant utfört.



American Standard består i huvudsak av 3 single-coils med Alnico (5) magneter, 2-bitars Ask eller Al i kroppen, som har lite olika tonalitet. Kroppen har en urethane-finish, hals av lönn i "modern C-shape" med 22 band och greppbräda av Rosewood eller Lönn och en radie på 9,5". Stallet är ett 2-punktsstall med "bent steel saddles". (Innan 2008 satt ett 6-punktsstall monterat).

Serienummer sitter i regel bakom huvudet och fram sitter "Made in USA" under Fender-loggan.

Även om de som nu tillverkas har dessa drag så har American Standard förändrat detaljer genom åren, och här kan det kanske röra till det så pass mycket att det blir svårt att reda ut. Skälet är förmodligen att tillgång på material styr snarare än designstrategi.

Ur en Fender American Standard kan man sedan härleda specialversioner som American Deluxe, American Special, American Vintage, Custom Shop, Artist, Re-isues av olika slag etc.

Fender Standard Stratocaster MIM (Made in Mexico)
Den "billigare" varianten av American Standard tillverkas i Mexico och är som synes förvillande lik. För en oinitierad person som handlar över internet är det så klart mycket svårt att se skillnad.

Den stora skillnaden är att mickarna är keramiska, halsen har 21 band och stallet är ett 6-punktsstall. Träbitarna som används är flera, kroppen kan ha upp till 3-5 limmade bitar och finishen är av polyester.



Serienummer sitter i regel baktill på huvudet, utom på särskilda serier.

Ur en Fender Standard kan man sedan härleda specialversioner som Classic 60´s & 50´s, Classic Player 60´s & 50´s, Road Worn 60´s & 50´s etc, gitarrer med högre kvalitet i både finish, hårdvara och spelbarhet.

Ett bättre namn, tycker jag, hade varit Mexico Standard. Det hade minskat förvirringen ganska mycket.

Slutdiskussion
Denna förvirring är inte särskilt negativ för Fender eftersom den bidrar till mystik och mångfald, men för kunden kan det ju vara lite knepigt till en början. Kan man då säga att Fender American Standard är en bättre gitarr än en Fender Standard? Ett generellt svar får bli att det såklart är så att en American Standard har högre kvalitet, i alla fall på pappret. Betyder det i sig att fabriken i Mexico gör crappy gitarrer? Nej det är väldigt långt i från sanningen, det "beror på" skulle jag vilja påstå. Det är klart att det periodvis producerat usla serier, men det går lite upp och ner kan man säga.

Runt 2006 upptäckte man att det fanns delar av den Mexikanska fabrikens anställda var mer skickliga än andra och man började skissa på möjligheten att kompetenutveckla dem till att göra gitarrer i en kvalitetsnivå över Fender Standard. Resultatet blev Fender Roadworn, Classic och Classic Player som har betydligt högre spelbarhet, bättre finish, bättre mickar etc.

Detta gör att begreppet "Made in Mexico" numera inte längre kan avfärdas med en handviftning, och givetvis är detta ett briljant strategiskt drag. Hur förändrar man sitt rykte och namn? Jo genom att dramatiskt ändra sättet man jobbar på så kunden upplever skillnad.

Det går helt enkelt inte att säga att den ena är bättre än den andra, alla instrument är individer, men generellt så håller amerikanska byggen högre kvalitet. Det intressanta är dock att det mer och mer glider mot att Mexico-gitarrer blir mer och mer prisvärda.

En Fender Classic Player 60´s tillexepel, tillverkad i Mexico, håller samma spelmässiga kvalitet som en bra American Standard, men betydligt billigare. Verkar det som jag har nåt emot American Standard? Inte alls, jag är intresserad av bra instrument och jag är är också intresserad av att ha mat bordet till familjen. Så om jag kan få en lika bra gitarr billigare så: Ja tack.

En av mina favoriter bland strator som jag äger nu är en hopplockad historia av pirat-delar (*MIS), en annan är en Road Worn 60´s (MIM) och en tredje är min 1979 CBS (MIA). Skulle jag vilja ha en Fender Custom Shop Stratocaster tillverkad av "Master Builder" John Cruz? Japp, jag gissar att han gör bra instrument. Men kommer jag tycka att en John Cruz handtillverkad gitarr har lika hög spelbarhet som den kostar? Omöjligt att svara på såklart, det är också möjligt att jag inte alls gillar den, oavsett pris.  

Därför skulle jag rekommendera alla att köpa gitarr i en riktig butik, gärna någon som har många olika modeller och exemplar att testa på plats. Även om skillnaderna tycks vara små mellan MIA och MIM så kan de påverka känslan i instrumentet avsevärt. Jag skriver "kan" eftersom hur man upplever ett instrument är högst individuellt. Känner eller hör du ingen skillnad, ta den billigare.

Detta enorma utbud av olika Stratocasters gör att sannolikheten att du hittar just "din" Strata där ute är mycket stor, bara du letar lite...

Stay Zombied

*= Made in Sweden






2 kommentarer:

  1. Tack för en mycket informativ artikel! Ett litet påpekande bara: 2-punktsstallet var med redan från första American Standard 1986. Det var inför 2008 som Fender slutade med de sintrade rostfria sadlarna och blev mer vintage, men 2-punktaren går avsevärt längre tillbaka än så.

    SvaraRadera
  2. Classic Player-serien är dessutom ett lysande alternativ om man är ute efter vintagespecar och inte vill betala American Vintage-priser.

    SvaraRadera