fredag 27 februari 2015

Hollow Point har en större storhet än intoneringen

För ett tag sedan skrev jag om Hollow Point från Black Cherry USA som underlättar internering för gitarrer med Floyd Rose. Jag fick tipset av Göran Elmquist som hade skaffat en uppsättning och det såg ut att fungera så jag beställde att paket. Spänd av förväntan vittjade jag postlådan frekvent och igår dök försändelsen upp och vips hamnade grejerna på min EVH Wolfgang Special Stealth.

Och visst fungerar det som det är tänkt, alldeles utmärkt faktiskt. Men det var något annat jag minns att Göran sa, och som dök upp när jag kopplade in gitarren i förstärkaren. Han sa nämligen att den främsta fördelen med Hollow Point var att gitarren får en större ton och det kunde man dessutom också läsa på hemsidan. När jag läste det tänkte jag väl att det säkert stämde men att det kanske inte skulle vara så tydligt, att det mer var ett försäljningsargument.

Jag blev allvarligt förvånad över hur en redan välljudande gitarr blev ännu bättre och hur påtagligt sustainen ökade. Anledningen till detta är förstås att hela svajet blir mer stabilt plus att den totala "massan" ökar och det påverkar givetvis den totala grundtonen i gitarren. Jag kunde först inte tro mina öron faktiskt.

Det starkaste skälet att köpa Hollow Point är inte för att intoneringen går lättare, även om det i och för sig stämmer, den stora grejen är att det framförallt stärker din ton.

55 USD och 12 USD i frakt till Sverige.

Betyg:
5 Zombies (5)


söndag 22 februari 2015

Ceriatone Chupacabra 50 - En handbyggd Hot Rodded Plexi klon

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om Ceriatone och Nik S Azams handbyggda rörförstärkare. Jag lovade då återkomma när den jag beställde av honom landat i "Zombie-Katakomben". Den kom strax efter jul och nu har jag testat den ordentligt.

Den jag beställde var en Ceriatone Chupacabra 50, vilken är en HRP, "hot rodded plexi". Namnet Chupacabra är hämtat från ett mystiskt och hiskeligt rovdjur från Sydamerika som aggressivt suger blod ur folk.

Förstärkaren har historiska kopplingar till Jose Arredondo om namnet klingar bekant? Jose var en av de talangfulla moddarna i LA under 80-talet som byggde om en hel drös gitarristers Marshalls och rykten har gjort gällande att han bland annat moddade Eddie Van Halens förstärkare, men att det var de från de två första plattorna är inte sant eftersom Eddie nu efter många år avslöjat sanningen runt dem. Jose moddade däremot en hel del andra åt Eddie, ända till David Lee Roth lämnande Van Halen och slog sig ihop med Steve Vai varpå Jose började modda åt honom istället.

Andra som nyttjat hans geniala circuits är James Hetfield, Steve Stevens, John Sykes, Jake E Lee, Yngwie m.fl. Arredondo gjorde många olika typer av moddar, och några av den har spritt sig till andra i branschen.

Nik S Azam har förmodligen kommit över kopplingsscheman eller faktiska förstärkare och Chupacabra är inspirerad av Arrendondos typmoddar, men mer moderniserade och lite twistade.


Chupacabra 50
Chupacabra är, liksom allt från Ceriatone, handtillverkat point to point. Varenda liten komponent är handlödd och ett kännetecken för dem är dess höga kvalitet och låga kostnader. Enligt Nik är kvaliteten i hantverket en förklaring till den extrema ljudkvalitet de åstadkommer, en annan är att de väljer komponenter ytterst noga. Det handlar alltså om monstergain, om man vill, men också måttlig Plexicrunch om man nu söker det. Faktum är att medelgas i gainen på "Plexi mode" fängslar mig mest, även om LA-80-tals mode också är ruskigt bra.

Trots att det bara är en kanal är det här en väldigt mångsidig förstärkare inom gainspektrat och den tar också pedaler på ett utmärkt sätt i den passiva loopen som sitter där bak.

Förstärkaren har en uteffekt på 50 watt och på baksidan finns två högtalarutgångar för 4,8 och 16 ohm. Dessutom finns en passiv effects loop som är helt lysande.

Frontpanel


Resonance
Justerar lågfrekventa ljud och påverkar botten.

Precense
Justerar ljud i de högre frekvensområdet och här kan du ställa in hur mycket "sparkle" och "clarity" du vill ha.

Bas, Mid & Treble
Precis som på andra förstärkare kan du med dessa ställa EQ rent generellt.

Master
Hur starkt du vill att den ska låta.

ERA
En miniswitch där du väljer vilken mode du vill ha, eller som namnet antyder vilken era du vill att chupacabra som låta som. sen 60-tal Plexi i mitten för mindre gain och mindre kompression, 80-tal med ytterligare gain och kompression till höger och mer modern metal a la 90-tal till vänster med scoped karaktär och galet med gain. I 80-tal och modern sjunker volymen om du kör på lägre volymer, pressar du förstärkaren till bortåt 60% med master är skillnaden gentemot Plexi i stort sett utsuddad. Jag har ju en 50 watt och då kan jag pressa den ganska mycket i och med att jag har en Box of Doom "isocab".

Gain 2
Reglerar signalen som kommer ut ur "second gain stage" och in i "third gain stage". Gain 2 kan man se som ett reglage för "saturation" och påverkar anslagskänslighet och kompression. Finlirsgain kan man säga....

Bright 2
En miniswitch som styr högfrekvensen kopplat till Gain 2 och kan addera sparkle och clarity och mängden gain. Till vänster boostar den mid och adderar extra gain, i mitten är den urkopplad och till höger boostar den högfrekventa ljud och minskar gainen kopplat till Gain 2. Med låg Gain 2 påverkar den också botten. Låter det krångligt? Det är det inte. En mycket bra funktion som ger dig flera möjligheter att ändra gain karaktär.

Gain 1
Reglerar signalen som kommer ut ur "first gain stage" och in i "second gain stage". Gain 2 kan man se som ene master-gain i min värld.

Bright 
En miniswitch som styr högfrekvensen kopplat till Gain 1 och kan addera sparkle och clarity och mängden gain. Till vänster boostar den mid ljud och adderar extra gain, i mitten är den urkopplad och till höger boostar den extremt högfrekventa ljud och minskar gainen kopplat till Gain 2. Mycket bra funktion också.

Focus
Om du drar ut Gain 1 (push/pull) så förvandlas den till Focus och låter dig påverka botten, saturation och hur moddigt du vill ha det.

Chupacabra är en avancerad förstärkare paketerad i ett enkelt paket och det finns mycket att utforska när det gäller high-gain. Det fixar allt från classic rock, via LA hårdrock till modernare metaltongångar.

Här finns en liten film som visar hur den låter. Inspelad med en PRS Custom 24 Floyd Rose och Box of Doom med en Creamback i mickad med en Sennheiser e906 i midposition ganska nära. Att notera här är att jag bara haft Gain 1 och gain 2 på "5an" av 11 ! Lite kul detalj att allt går till 11 på alla rattar...


Slutomdöme
Ceriatone Chupacabra 50 är en fantastiskt förstärkare till lågt pris, även om dollarn gått upp en del sen jag köpte så är det ändå mycket prisvärda grejer. Framförallt med tanke på att den är helt handgjord och därmed har en ytterst bra ljudkvalitet, även för puritister. Att köpa av Nik är det enklaste i världen, man mailar honom och kommer överens om detaljerna.
Priset är 1085 USD.
Besök dem på http://www.ceriatone.com

Betyg:
11 Zombies (5)

söndag 15 februari 2015

Olsson Club Forty - Svensk kvalitet när den är som bäst

Häromdagen var jag förbi Daniel Kordelius på Deluxe Music och kollade in en av Olsson Amps nya förstärkare Olsson Club Forty. Eftersom jag hört många lovorda Olsson-förstärkare så hade mina öron fått lite extra "tonal suck up skill" om ni vet vad jag menar? Nyfikenhet är bra för tonkänslighet tycker jag mig märka allt oftare. 

Olssons Club Forty är en mycket välgjord vintageförstärkare för framförallt blues, jazz eller "funky licks" skulle jag vilja påstå, även om den på grund av det extremt fina grundljudet tar pedaler riktigt bra och därför kan leverera i princip vad som helst. Som en referens, vad gäller det soundmässiga, nämner Daniel Gibson GA40 eller Fender Super Reverb.

Grundljudet är varmt och omfångsrikt och precis som man vill ha det när det kommer till vintage rörkaraktär. Inuti sitter 2 st 6L6GC men om man vill ha ytterligare lite mer av brittisk touch och kanske något lite klösigare överstyrning kan man peta i EL34or. Den vi testade hade 6L6GC och det är väl det som den är utvecklad för misstänker jag.

Här gäller som vanligt att det mesta som har med ljud att göra handlar om personliga preferenser och man ska vara försiktig med att lägga värderingar i olika typljud. Det handlar alltid om vad man själv hör och uppskattar plus vad som får ens eget spel att reagera. Jag märker själv tydligt att jag blir mer spelbenägen med ett bra grundljud, men jag inser samtidigt att det ljudet mycket väl kan begränsa andra. Det handlar förstås om vad man ska ha grejerna till, men grunden är att allt hänger ihop, gitarren, förstärkaren och dina eventuella effekter. Ska man utse någon av dessa som viktigare än andra så kan man säga att du kan få det att låta en billig gitarr låta bra i en förstärkare med bra grundljud men inte tvärt om. En dyr och välbyggd gitarr låter helt enkelt inte så bra som det är tänkt i en dålig förstärkare. Det kan låta trivialt men alltför många lägger sjuka energier på dyra gitarrer men hälften så mycket på förstärkare och effektpedalslösningar. Man skulle kunna säga låg "tonpeng", alltså mycket pengar för lite ton.

Det kommer väldigt mycket ton ut ur Club Forty, trots det relativt lilla klubbiga formatet med en 12a i får man väl säga. Förklaringen hittar vi såklart i att den är helt handbyggd point to point på lödtorn istället för kretskort och dessutom med exceptionell noggrannhet och smartness. När jag står och tittar in i den inser jag att jag måste göra en intervju med John Olsson själv, jag blir helt knäsvag av proffs...

När man tittar in under baklocket inser man hur vackert det kan vara när konstnärer lägger riktigt mycket kärlek i sitt arbete. En annan finess är att han verkar tänkt på allt, till och med på servicefolket om nu något behöver göras i den. Lätt åtkomliga komponenter, som i många andra förstärkare inte låter sig bytas i brådrasket.

Specar Olsson Club Forty: 
Modellnamn: CL40
Spänning: 230/240V or 120V 50/60Hz
Uteffekt: 40/35W & 2,4 or 8 ohm beroende på rörval
Reverb: Spring
Rör:  3x12AX7, 12AT7, 2x6L6GC eller 2xEL34 GZ34 om man vill ha det
Kanaler: 2st
Kontroller:  Volume 1, Volume 2, Tone, Deep Cut Dwell, Reverb
Högtalare: Celestion Creamback 65W
Vikt: 22.5kg

Det finns två kanaler som kan köras var för sig eller blandas med hjälp av normalkanalens Volume 1 och Volume 2. Kanal 2 har en lite brightare karaktär.

Deep Cut reglerar frekvenser i de lägre regionerna och kan låta dig kompensera för vilken gitarr du kör, tillexempel en Les Paul med humbucker i halsläge eller en brightare Strata tillexempel.

Reverbet, av fjädertyp, låter riktigt bra och med Dwell-ratten kan man styra insignalen i reverbtanken och därmed längden i reverbet och med Reverb-ratten hur mycket.

Högtalaren, 12 tum, är min personliga favorit just nu och ger den där varma pushiga karaktären, Celestion Creambacks. Jag har den i min Box of Doom också.

Jag lät Daniel visa hur den låter på ett filmklipp här:


Om du söker en mångsidig nyproducerad "vintagestärkare" och rör dig i bluesiga eller jazziga vegetationer så är denna ett absolut alternativ till de gamla trotjänarna från Fender eller kanske gamla Gibson. Priset på 25 000 kr är förstås en del men man ska då tänka på att allt är handgjort och om du någon gång försökt att löda men inte riktigt haft tålamod för det så inser du hur lycklig du ska vara över att John Olsson har just det, plus mycket annat. Kvalitet från Sverige.

Besök Olssons hemsida för mer info eller kontakta Deluxe Music.

Betyg:
5 Zombies (5)



fredag 13 februari 2015

OKKO Diablo, en löjligt bra distpedal....

Ibland stöter man på pedaler som går "rätt in i vebon". Häromdagen till exempel, när en för mig ny distpedal från OKKO leddes hem till katakomben. OKKO är ett litet företag i Tyskland som handtillverkar pedaler. Deras utbud är inte särskilt stort, tvärtom ganska litet, och de säljer sina pedaler över i stort sett hela världen.  I Sverige hittar man dem hos These Go To 11 i Stockholm. 

Jag blev intresserad av den på rekommendation från Göran Elmquist (Sound of Silence) som jobbat med Mikael Nord Anderssons pedalbord, där det sitter just en Diablo. Pedalen lär vara en av Nords favoriter för övrigt.

Den finns i två versioner, en med och en utan en volymboost. Namnet Diablo skvallrar om riktigt mycket gain, medan OKKO själva kallar den "low to medium gain". Jag vet inte vad jag ska tycka om den definitionen faktiskt. Den är kanske inte främst avsedd för värsta sortens metal på egen hand men det finns en hel del och kvaliteten är förvånande bra, bland de bättre jag har hört faktiskt.

Gain
Mängden distortion, och jag skulle vilja säga att den ger en välbalanserad gain som svarar på bra på avrullning för renare ljud.

Level
Som det låter...

Feed
Styr basfrekvensen i input, som tex kompetenserar om du har en tunn ton i din gitarr.

Body
Påverkar "lower mids" och kompression och fettar till det lite, botten skulle man kunna säga.

Tone
Påverkar ljudet från de mörkare lägena till ljusa register. Här kan man dessutom komma ihåg att man kan justera "Tones omfång" inuti på kretskortet via "internal trimpods". Här kan du ställa tex Presense och det ännu mörkare eller ljusare beroende på vad för förstärkare du har, den är alltså kompensatoriskt. Bass låter dig justera "lower mids", för ännu mer eller mindre botten.

Headroom Switch
LO för en lite mjukare touch och kan med fördel användas för låg output-mickar
HI för hög output-mickar och mer kräm och tryck  i output.

En riktigt bra grej med den här pedalen är att den uppträder väldigt konsistent mellan olika förstärkare och lämpar sig därför för sessiongitarrister som i princip reser med sin gitarr och sitt pedalbord och lånar förstärkare. Annars brukar distpedaler i allmänhet, ska sägas, klara det så jättebra.

Sen är ju den stora grejen med den ljudkvaliten, den låter larvigt bra och mäter sig med riktigt bra förstärkares gain. Den ger ifrån sig gott om distortion så låt er inte kuras av deras egen beskrivning "low to medium gain". Den är användbar i allt från varm blues, över classig rock till mer heavy rock utan problem och dess förmåga att kompensera för olika förstärkarkaraktärer gör den väldigt omfångsrik och mångsidig.

Kanske inte den billigaste distpedalen men med tanke på kvalitetn och mångsidigheten ändå billig för den som behöver just en gain som mäter sig med bra förstärkare, 1800 kr.

Jag återkommer inom kort med ett videoklipp med ljudexempel....

Betyg:
5 Zombies (5)

Stay Zombied






onsdag 4 februari 2015

Kommer vi att se dramatiskt ökande priser snart?

Många funderar säkert över hur den stigande dollarn kommer påverka priserna ut mot slutkund här i Sverige. Jag fick ett mail med frågan "kommer priserna nu öka lika dramatiskt som dollarpriset i sig". Svaret är inte glasklart faktiskt, både ja och nej. När jag pratat med olika handlare är de ganska eniga om att även om dollarn nu stigit kraftigt så kan man inte riktigt säga att det med automatik innebär ökade priser eftersom "marknaden" kommer att agera eller svara på olika sätt. 

Vissa märken från olika länder påverkas på olika sätt. Sannolikt kommer instrument från länder som drivs av dollarn att justeras i någon mån uppåt, och denna prisökning har faktiskt redan påbörjats under hösten i takt med att nya instrument beställs och lagren omsätts. Att priser stiger när det blir dyrare att tillverka är ju givetvis inget märkligt, och i det här fallet påverkas ju priset av rena valutarörelser så gör att tillverkningskostnaderna stiger och inte tillverkares lönsamhetskrav. Lönsamhetskraven finns där ändå och alltid.

Men ska man som slutkund vara orolig? Nej säger de flesta jag talat med, men de säger också att vissa kanske ska ta tillfället i akt och köpa den där dyra gitarren man funderat på innan nya leveranser kommer till butikerna med nya justerade "priser".  En 30 000 kr Les Paul driver ju iväg många tusenlappar vid en  prisökning, billigare grejer påverkas inte lika mycket.  Kanske finns din gitarr i nåt lager därute så det finns anledning att ta sig en funderare på om man kanske borde slå till nu och inte om 6 månader. Fortsätter dollarn att stiga, och dessutom Euron, blir det långsiktigt en annan fråga.


Begagnatmarknaden kan förändras 
Å andra sidan är en följd av stigande nypriser att andrahandsmarknaden kan komma att förändras, från att ha varit köparens marknad överlag de senaste året kan vi nu stå inför ett skifte till säljarens marknad när det gäller vissa typer av produkter. En del instrument blir helt enkelt mer attraktiva på tex Blocket eller Vend när nypriserna stiger.

Men som sagt ännu finns ingen jättestark varning generellt sett vad gäller skenande priser, men följ utvecklingen intresserat är mitt tips. Marknaden är ingen pålitlig varelse....den uppträder ungefär som väderleksrapporter på TV...

Stay Zombied

måndag 2 februari 2015

Intonera mera med Hollow Point

Hur många gånger har man inte tyckt att intoneringen av ett Floyd, även om det inte är omöjligt, i alla fall är en aning bökigt. Och kanske har ni nån gång tänkt: "varför kan ingen komma på nåt smartare"? Hav förtröstan, hjälp är på väg från det förlovade landet i väster. Black Cherry USA har nämligen tagit fram "Hollow Point", som du monterar på ett kick och som sen underlättar intoneringen på i princip samma enkla vis som att stämma Floydet med finjusteringen. 

Själva idén är att helt enkelt montera på en liten cylinderliknande grej på den långa låsskruven som spänner fast strängen. Med denna "cylinder" kan du, efter att du lossnat sadelns låsskruv, flytta sadeln framåt eller bakåt och förkorta eller förlänga strängen genom att "skruva".

Denna lilla idé underlättar processen högst väsentligt även om den inte på något vis är nödvändig eller kommer förändrr hela ditt live. Men för en gitarrtech eller den frekvente floydgitarristen som ibland gillar att växla mellan strängtjocklekar så är varje förenklande moment värt att pröva.

Den är givetvis också väldigt intressant för den prylgalne som helt enkelt inte kan hålla sig borta från den här typen av spännande "pryttlar" som förgyller det annars så trista vinterslasket.

Efter att bara sett det lite kort i verkligheten så beställde jag ett set direkt och lovar återkomma med en full review kring hur enkelt nu det här är i verkligheten. Jag tänker montera det på en EVH Wolfgang med Floyd Rose, i och för sig med D-Tuna men det tar jag gärna bort för ett test. Är det bara i närheten av de lovar så är jag nöjd.
Kolla in denna video:


Tack Göran för tipset ;)