onsdag 30 december 2015

Gitarrzombien podcast avsnitt 4 "Nyår"

Gitarrzombien gästas av Maja Linn Samuelsson från Heavy Tiger och det pratas gitarrer, förstärkare, nya plattan, julklappar, det bästa från 2015 och spännande nyårslöften. 


Daniel Kordelius avslöjar vad han köpte till sig själv i julklapp och Maja berättar om sin senaste Custom gitarr från Italien...



Programledare: Fredrik Svensson
Sidekick: Daniel Kordelius
Gäst: Maja Linn Samuelsson

lördag 26 december 2015

Custom Shop Relic "Black over Candy Apple Red 2013

Det är annandag jul och det betyder att man kan börja summera året, men innan vi gör det så ska jag faktiskt låta er dyka in lite mer i Fender Relics. Vist det kan verka konstigt och åsikterna går i sanning isär när det gåller detta med "färdigslitna gitarrer". Men jag kan inte låta bli att tjusas av dem och nu, för att komplettera artikeln om "cunettos" från 1995-1999, så tar vi en titt på de nytillverkade Custom Shop ur serien "Time machine".

Foto: Gitarrzombien
Efter att Fender tog över relikeringen av gitarrerna i maj 1999 fick de namnet "Time Machine". Samtidigt gick man ifrån den inbrända stämpeln på baksidan av huvudet och gick över till den vanliga stämpeln i svart. Många säger också att tekniken för relikering blev en annan då Vince Cunetto aldrig överförda hur han tänkte och gjorde sina "aging works". Det kan förstås låta löjligt, relikering som relikering liksom. Men samtidigt så kan man ana en förändring i arbetena om man är noggrann, men det är nog enbart för nördar om jag får säga det själv. För de allra flesta är en välbyggd "Time Machine" minst lika bra som en från starten av hela relicgrejen.

Inom konceptet "Time Machine" finns olika grad av relikering.

NOS = New Old Stock.
Precis som om du köpt den som sprillans ny, och med hyfsat tidstrogna detaljer. Inget slitage alls alltså.

Closet Classic
Tanken är att det ska efterlikna ett instrument som typ glömts bort i caset i en garderod och därför är väldigt lite sliten. Closet Classic är väl i princip vad en lätt begagnad skulle se ut med lite dings här och där.

Journyman Relic
"Used but not abused", lite som om den rest hela vägen tryggt och fint från 60-talet till idag. Något mer sliten men ändå inte alls "misshandlad" på nåt sätt. Kanske lite "mer begagnad".

Relic
Det vi kanske i praktiken förknippar med relikering, det syns tydligt att den här varianten ska likna år av användning. "The authentic worn-in wear of a guitar that has experienced many years of regular use in clubs and bars. Marks that tell a story, finish checking all over the body, and scars, dings and dents from bridge to headstock".

Heavy Relic
Det här ska symbolisera år av tuff användning på turné och extremt vårdlös behandling. Här är det inte tal om "små dings" utan snarare seriös slag, hugg och fallskador. Man kan tänka sig att en gitarr som Yngwie kastat runt eller som Conny Bloom tappat otaliga gånger i låten "Lips and Hips.

Foto: Gitarrzombien
Självklart är dessa olika typer av relikering framtagna för olika submålgrupper, allt från de som vill spara sina orginalinstrument men ändå ha en att spela på till de som gillar "använda" instrument rent feelingmässigt. Saken är den att "Time Machine" egentligen inte är speciella instrument, med mer än att de är "Custom Shop". Det är likadana gitarrer som serietillverkats inom den del i fabriken som är "Custom Shop".  Så utifrån kvalitetsperspektiv är de varken sämre eller bättre, de speglar kort sagt vad en Custom Shop står för.

Precis som inom all tillverkning som syftar till att "tjäna pengar" så finns även här risker med att kvaliteten brister, en del har till och med blivit besvikna när de fått sina instrument då de upptäckt att de har tydliga brister. Och eftersom det är Custom Shop så blir man såklart extra irriterad jämfört med om man köper ett billigare instrument. Därför bör man, precis som i alla andra fall, prova sitt instrument i en affär. Fördelen är såklart att man själv då utgör den sista kvalitetssäkringsstationen, köper man över nätet eller direkt från fabrik finns alltid risken att man blir besviken. Å andra sidan har jag ännu inte hört om någon som vägrats få grejerna åtgärdade på Custom Shops bekostnad. Men ändå, väldigt irriterande.

Foto: Gitarrzombien
Härom månaden var jag på Deluxe Music i Stockholm på deras 10 årsjubbileum och istället för att mingla så fastnade jag på Strataväggen och testade gitarrer. Kanske var jag en aningen otrevlig gäst, jag vet inte. Jag tycker mingel är jobbigt. Hur som helst så hittade jag en Relic 1960´s Strata "Black over Candy Apple Red" från April 2013. Med tanke på omfattningen av slitaget skulle jag egentligen vilja kalla detta Heavy Relic, men COA säger "Relic" så det är ju det som avgör.


Foto: Gitarrzombien
Black over Candy Apple Red (Color Over Color) innebär att man, i det här fallet, målat över en Candy Apple med svart innan man relikerat. Rent historiskt var det faktiskt så man gjorde förr när någon ville ha en custom färg, man tog en redan färdig och målade över. Vanligast var en 2 eller 3-color burst men även andra färger förekom i botten. Jag skulle tro att man tog vad man hade tillgång till i produktionen och målade över helt enkelt. Med åren började orginalfärgerna titta fram och det kunde förstås bli lite hur som helst. I det här fallet blir det lite psykedelisk känsla över det hela.

Mickarna är Raw Vintage med Alnico 5 magneter, vilket inte är original. Någon har bytt ut de som satt i, från början lär det suttit Texas Special, Custom 50´s och Custom 60´s. Vintage Raw med Aged Appearence ligger på mellan 6.1 - 6.3 ohm och ska efterlikna Fender 60´s och jag kan säga att jag inte har något att anmärka här, varken positivt eller negativt . Det låter helt enkelt bra. Men icke för ty så kommer jag kanske prova med ett par Lundgrens framöver, inte för att det låter illa utan för att det alltid är intressant. Gitarren låter verkligen bra som den är.
Foto: Gitarrzombien

Övriga Specs
"Time Machine" ska vara ganska tidstrogna vad gäller specifikationer, med undantag från bland annat radien på greppbrädan är 9,5" istället för 7,25". Förmodligen är detta helt utifrån att marknaden faktiskt kräver en greppbräda som är mer modern.

Kropp: Light Weight Alder Body
Hals: Maple Neck
Greppbräda: Indian Rosewood Fretboard
Band: 21 Dunlop 6105 Frets
Halsprofil: C
Radius: 9.5" Fingerboard Radius
Lack: Nitrocellulose Lacquer
Finish: Relic Aging
Mekanik: Standard Vintage Custom Shop
Switch: 5-Way Selector, 1 Tone/Neck, 1 Tone/Middle


Slutomdöme
Jag måste erkänna att jag verkligen gillar "Time Machine", och det är inte bara att de ser rätt balla ut. Jag tycker att relikeringen gör skillnad i spelkänsla, man får vibbar till ett inspelat instrument. Jag tycker inte man ska jämföra med "nya, moderna och ospelade instrument", de har sina fördelar de också. Helt klart. Ska man nu jämföra med något så ska man väl rimligtvis jämföra med en original välinspelad och turnerad 62a eller nåt sånt och det är det ju sällan man får. Att kvalitén är, eller har varit ojämn även hos Custom Shop är välkänt men det här exemplaret och min Cunetto 1999 är verkligen toppinstrument.

Nu finns även en Relic 1963 Strata designad av John Cruz också. Från 2016 finns även 1970 Relic 3-color Sunburst eller Lake Placid Blue, vilket verkar väldigt intressant.

En ny Relic kostar mellan 25 000 - 30 000 kr, vilket är en del såklart. Men man ska se detta utifrån att det rör sig om högkvalitativa instrument som kvalitetsmässigt ligger ett bra hopp ovanför standardserierna.

Betyg:
5 Zombies (5)

torsdag 17 december 2015

Fender Custom Shop "Cunetto" Stratocaster 1999

1994 kom iden upp på Fender Custom Shop om att relikera instrument för kundgruppen som älskar slitna, välspelade instrument men som missat tillfället att köpa en "the real deal" då priserna fortfarande var låga. Det hela sägs ha startat med att Keith Richards ville ha några "kopior" av sina välkända original och lät Custom Shop på Fender tillverka dem åt honom för turnerande. Historien säger att han inte kunde skilja originalen från de relikerade nya. Om det stämmer vet jag inte, kanske är det en skröna.

Det som däremot verkar stämma är att Bob Dylan 1994 bad Custom Shop göra en ersättningshals till en av hans gamla Telecasters som enligt önskemålet skulle kännas lika bra som originalet.

Mary Kaye 57 Cunetto
Den som fick jobbet var Vince Cunetto, en fristående luthier, som utan buller och bång gjorde jobbet eftersom han tidigare gjort liknande jobb, med just Telecasters. Fenders samarbete med Cunetto fortsatte när fler artister senare dök upp och ville ha delar ersatta med lika slitna. John Page, chefen för Custom Shop, imponerades av vad han såg Cunetto göra och till NAMM 1995 lät han Jay Black, master builder, bygga och Vince Cunetto relikera hela instrument i samma anda. De två första blev en Nocaster och en Stratocaster. Stratan var en Mary Kaye 57'.

Så här beskriver Vince Cunetto det själv:

"Jay and I reasoned that if people bought distressed leather jackets, jeans and reproduction antiques, why not guitars? I sent one of my personal "relics" to Jay, who showed it to John Page. Being the bright guy he is, John saw the potential of the project and gave us permission to go ahead with building some samples to see what we'd get".

Vince Cunetto & John Page
Historien gör gällande att John Page inte informerade ledningen om att de tänkte visa upp dem på NAMM eftersom han inte trodde de skulle acceptera iden att ta ett nytt instrument och slita ner det som ett par slitna jeans. Dessa gitarrer visades dock upp på NAMM 1995 och handlarna blev helt galna och gjorde massiva beställningar. Instrumenten som lanserades kom senare att bli det vi idag känner som "Time Machine", som i och för sig är helt andra instrument än de vi talar om nu. Även luttrade samlare som kommit till NAMM 1995 hade svårt att fatta att det hela rörde sig om nya instrument och trodde istället att de två "gamla instrumenten" var någon form av hyllning till historien eller liknande. Vince Cunettos talang var uppenbar och det fattade John Page såklart, så Cunetto fick ett avtal att som underleverantör bli en central del av den kommande satsningen.

Cunetto Workshop
Cunetto tillverkade aldrig några instrument, det gjorde Custom Shop. Under den här tiden var Custom Shop relativt liten, i alla fall jämfört med idag, och produktionsvolymen var ännu inte jättestor. Det är förmodligen skälet till att de flesta är överens om att gitarrerna från Cunetto "era" detaljmässigt och spelmässigt håller väldigt hög nivå. I sak är det dock likadana gitarrer som andra Custom Shop från den tiden, alltså specifikationsmässigt i princip likadana. Det var heller inte extremt tidstrogna, bland annat hade de flesta en greppbräda med 9,5" radie istället för 7,25". Den stora grejen var istället att de var relikerade.

Cunetto Creative Resorces lokaliserades till Bolivar i Missouri där man satte upp en liten "workshop" som sedan växte.Cunetto och hans team fick delar tillsänt sig som de relikerade och skickade tillbaka till Custom Shop som satte ihop dem igen av delar som passade bra ihop utifrån delarnas egenskaper rent tonalitetsmässigt.

Custom Shop logo "Cunetto"
Cunetto "era" sträcker sig från juni 1995 till maj 1999. Därefter tog Custom Shop över processen själva, förmodligen för att komma ned i kostnader. John Page hade slutat som chef och det var den nya chefen som fattade beslutet. Sammanlagt gjorde man under de aktuella åren 4800 Cunetto Strats i serietillverkning så det handlar om ganska ovanliga gitarrer, vilket speglas i att de finns få ute på marknaden till försäljning.

Cunettos teknik och knep för "aging" överfördes aldrig till Fender Custom Shop utan den bibehöll han själv som hemlighet. Tekniken togs fram genom att åka runt på olika ställen där de kunde hitta gamla instrument för undersökning och så småningom bestämdes hur de skulle få ett "slitet instrument" skulle se autentiskt ut.

Det som enklast avgör om det är en "Cunetto" du håller i din hand och inte vanlig relikerad Custom Shop (Time Machine) är att CS-loggan är ingraverad (faktiskt bränd) i träet på baksidan av huvudet. Efter maj 1999 stämplades loggan med svart bläck. Här till höger kan ni se hur "stämpeln" ser ut på en äkta Cunetto.

Cunetto 3-color sunburst
Min Custom Shop Cunetto Stratocaster lämnade enligt COA fabriken april 1999, vilket betyder att den är tillverkad mot slutet av Cunetto "era", kanske är det till och med en av de allra sista Cunetto relikerade. Eller Vince Cunettos team kanske man ska säga.

Det rör sig om en 3-color sunburst 60´s Stratocaster som är helt fantastisk, jag har faktiskt aldrig någonsin trott att jag skulle få möjlighet att äga ett sånt mästerverk. Det är lite svårt att förklara, för en icke insatt är det kanske "just another Strat", men för mig är nästa steg en original -62a. Det är väl så här nära man kommer utan att hosta upp 150 000 kr tänker jag.

Cunetto headstock
En spännande detalj med Cunettos är just relikeringen. Visst är det en kosmetisk fråga i grunden, men "vibe" är också något som påverkar inspirationen att spela skulle jag vilja hävda. Cunettos sätt att slita ned gitarrerna är lite smartare och mer realistiskt än vad som sedan skulle komma efter att Cunetto lämnade processen över till Custom Shop maj 1999.

För att kunna kontrollera processen fullt ut så lackade man själva alla de delar som sedan skulle "åldras" och man använda en tweakad teknik som möjliggjorde en mer naturlig relikering. Rykten har florerat om att lackeringen skulle vara gjord med gammal oldschool teknik precis som på 60-talet. Ryktet är delvis rätt. Vince Cunetto förklara lackeringtekniken så här:

"The color coats of the metallics and and some plain custom colors were dupont lucite acrylic lacquer (just like the later, post "duco" originals!) over a nitro basecoat and finished with a nitro clear coat. All blonde and sunburst finishes, as well as fiesta red, olympic white and daphne blue are 100% nitro".

Många gitarrer som numera relikeras slits på ställen som logiskt sätt inte uppkommer av vanligt spelande eller fraktande. Men Cunetto håller sig inom det rimliga och kan hur lätt som helst misstas från ett riktigt gammalt instrument, det är så att säga inte "överdrivet" utan istället helt rimligt.

John Cruz stämpel
På det här exemplaret sitter en helt fantastisk hals, som stämplats av ingen mindre än John Cruz själv. John Cruz är en av de mer mytomspunna "master builders" som fortfarande jobbar på Custom Shop. Nu blev han inte "master builder" förrän 2003 så vid den här tiden var han förmodligen under "inskolning" på Custom Shop, där han började 1993. Om han verkligen gjort allt arbete på halsen är förstås omöjligt att säga, men bara att han gjort slutfinishen på halsen känns lite extra spännande, i alla fall för mig.

Halsarna på gitarrer från Cunetto "era" är oftast av birds eye maple och komforten är precis som om den spelats varje dag sedan 60-talet. Omsorgen i hantverket märks tydligt. Halsprofilen är C-shape och det är en fröjd att bara hålla gitarren i handen faktiskt. Den handslipade halsen är fint sliten från huvudet ner till 12 band. Greppbrädan är tillverkad av Rosewood.

Abigail Ybarra Limited Edition Pickups
Under huven på en Cunetto sitter normalt "vanliga" Custom Shop Pickups, Fenders välljudande mickar med lägst output, men här hittar vi något annat. Någon tidigare ägare har satt i Abigail Ybarra Limited Editions 141 (300), som på eBay går lös på mellan 6000-8000 kr. Abigail är den mest ikoniska medarbetaren på Fender någonsin efter Leo själv då förstås. Limited Editions är handlindade av Abigail själv, vilket inte är självklart när det gäller andra som bär hennes namn. Vad det betyder i praktiken är ju svårare att reda ut, men de låter i alla fall väldigt bra.

De skiljer sig från de som Abigail normalt sett tillverkade och är bland annat lindade med formvar tråd och har lite högre output än tex CS 69'. Neck: 6.4k, Middle: 6.1k, Bridge: 6.1k, vilket ju å andra sidan inte är direkt "hög" utan mer en klassisk stratakonfig. Tonen är hur som helst bred, varm men med fina krispiga klanger och det så välkända "plonket". Det låter helt enkelt som en riktigt bra "Strat" ska låta om man nu gillar "vintage strat".

SLUTOMDÖME
På det hela taget är det en helt grym gitarr som ger vibbar åt klassiska vintage instrument. Komfortmässigt rör den sig i toppskiktet av Custom Shop och ljudmässigt finns absolut inget att klanka ned på, tvärt om.

Begagnatpriset, om man nu hittar någon som vill sälja, ligger på runt 35 000 - 45 000 kr och vissa ändå upp mot 60 000 kr. Mycket pengar för en Strata skulle de flesta säga, även jag faktiskt...men kanske inte fullt så overkligt om man söker en snyggt sliten kompanjon med hög spelbarhet och med en alldeles speciell historia. De flesta är överens om att Custom Shop Stratorna från den här tiden är bra rakt över linjen, dvs hög konsistens i tillverkningen.

Kan man hitta lika bra instrument som är billigare? Det är klart man kan det, tveklöst finns det exemplar i andra serier som också når ända fram. Nyproducerade Custom Shop Time Machine Relic är tex väldigt fina, kanske marginellt billigare men ändå prisvärda skulle jag vilja säga och kan man tänka sig en Mexico Roadworn så får man också en utomordentlig gitarr som är ännu mer prisvärd.

Betyg:
5 Zombies (5)

söndag 13 december 2015

Gitarrzombien Podcast 3 med Mattias Torell

Gitarrzombiens Podcasts lyssnarskara ökar för varje avsnitt och i avsnitt 3 pratar vi om hur man vårdar och tar hand om sin gitarr och så träffar vi sesiongitarristen Mattias Torell som medverkat på i otaliga produktioner genom åren. 

Mattias har bland annat spelat med bland andra Eagle Eye Cherry, Lisa Nilsson, Eric Gadd och fenomenala Blacknuss, Sveriges kanske svängigaste band någonsin. Mattias är nu aktuell med Jonas Gardells show på Globen och Caroline af Ugglas senaste skiva.

Programledare: Fredrik Svensson
Sidekick: Daniel Kordelius
Gäst: Mattias Torell

Sprid gärna och passa på att ställa frågor till Professor Danne inför avsnitt 4.

måndag 7 december 2015

Gitarrzombiens podcast avsnitt 2

Premiären av Gitarrzombiens Podcast gick bra, bättre än förväntat. Det första avsnittet fick totalt  1500 lyssnare under den första veckan, och det positiva mottagandet stärkte naturligtvis idén och i avsnitt 2 pratar vi om overdrive och pedalers relation till förstärkare. Vi har bjudit in John Olsson från Olsson Amps,  en av sveriges kunnigaste på området och dessutom får vi veta mer om min "sidekick" Daniel Kordelius.

John Olsson har sin bakgrund på Hagströms under det glada 70-talet och startade Olsson Amps för 15 år sen och har sedan dess utvecklat flera fina produkter. Framförallt har det handlat om handbyggda rörförstärkare, men senaste tiden har det också börjat födas pedaler. Den kanske mest intressanta pedalen är den nya The Wizard, en overdrive med flera spännande användningsområden.

Lyssna här eller ladda ned appen Podbean som finns för iOS och Android.




onsdag 2 december 2015

Zombie Guitar del 5 "There will be blood"

Anders Ohlssons arbete med min Zombie Guitar utvecklas nu får varje vecka och det blir mer och mer tydligt vartåt det barkar. Veckorna som har gått har handlat mycket om att forma kroppen och betsa den, fasa kaviteter med stämjärn och som med all custombyggen så möter ibland inte verkligheten den plan som stakats ut. Det är samtidigt det som gör custombyggen så speciella, i princip allt blir helt unikt.

Luckan på baksidan för elektroniken känns till exempel helrätt på alla vis och sätter sin del i estetiken kring designen. Detsamma gäller förstås betsningen med missfärgat skitigt blod. Ni som följer "Walking Dead" får förmodligen bilder och vibbar redan nu av hur helheten skulle kunna tänkas bli. Och ännu är det långt ifrån klart.

Tanken är att samma tema som på bakplattan kommer prägla hela gitarren, jag måste säga att det känns ordentligt bra. Jag gillar särskilt de små testsnuttarna om "varning" etc...


Alla kaviteter har mejslats fram med stämjärn och inte med hjälp av automatiserade fräsverktyg. Vist tar det längre tid men känslan av att en gitarrbyggare kämpat sig igenom varenda moment gör såklart att gitarren får ett alldeles speciellt värde, både för mig och i det här fallet för Anders själv också.

Kroppen har som sagt betsats, med Herdins antik ek, och sedan har tru-oil lagts på i två lager hittills, men det blir minst ett lager till. Det hela ger både kropp och hals ett enastående liv.

I sina gömmor hittade Anders också en bit Oregon Maple, ett exklusivt fint trä som får fungera som pegghead-faner. Ådringen är fantastisk och ger en alldeles särskild fealing för huvudet, som är lite inspirerat av "fenderskallar" men som ändå får en egen karaktär.

 Anders: "Oregon Maple är sjukt snyggt, det har lite 3D effekt i olika ljus. Har provbetsat och oljat lite snabbt och det blir ball".

Oregon Maple är inte ett "förbjudet trä", det tillhör de godkända träslagen.

Den skarpögde noterar att hålen för stämskruvar sitter lite skevt, och det är helt i sin ordning. När Zombie-attacken sätter in blir det mesta skevt. Har ni någonsin sett en stilig synkron Zombie nån gång? Nej just det, mycket på den här gitarren kommer vara zombieskevt.

Anders: "En annan anledning till att det är lite kul att inte göra allt perfekt rakt är ju att man får mycket skit av puritister och perfektionister. På en gitarr är det några mått som bör vara i det närmsta perfekta, men annars finns mycket spelrum för galna saker..."

Jag gillar inställningen.

När det gäller övre sadeln så är det handgjord i mässing. Val av övre sadel (nut) har förstås mycket att göra med ton, men val av material är en så där fråga som är är omöjlig att svara på. Som alltid är det gitarren och dess "klang" som avgör. Jag har haft Strator och Les Pauls med mässing, plast ben och stål och det är sällan jag kunnat utröna vad "som är bäst". Det är helt och hållet en fråga om personlig smak.

En intressant sak med gitarren är att man ju kan fråga sig vad den kommer påminna om. Många vill ju alltid veta om det är som en Gibson eller Fender etc. Som att det har betydelse? Att det är singlecut och fenderskalle det är ju enkelt att redan nu se men på frågan svarar Anders:

"Pålle, strat, tele, sg och junior i ett och samma paket. Fasningen för armen blev lite sg-aktig, och för att få ner vikten då poppeln var tyngre än jag trodde, så gjorde jag den tunn som en LP junior. Det blir lite allt i ett och jag tror att det blir en bra lösning både utseendemässigt och ljudmässigt, om man nu inte är puritist dvs...

Inget ont menat med puritister, det är vi väl alla i någon mening, men givetvis så kommer många ha åsikter om denna "bastard" i sammanhanget, som avviker en hel del från "normen".

Men kom då ihåg:

 "Without Deviation From The Norm Progress Is Not Possible" Frank Zappa

Mer om Anders Ohlsson: www.fridged.se