TLL Guitars och bygget av en Marvin Custom
Häromledes hade jag det stora nöjet att stöta på Tobias Lindberg som driver TLL Guitars. En liten hårdsatsande gitarrbyggare som tagit fram egna modeller, både archtops och elgitarrer. Tobias har utbildat sig på Musikinstrumentakademien i Upplands Väsby, där hantverk och musik möts. Hans elgitarr heter i sitt basutförande för Marvin och har lite "vintage look" runt en "modern player".
Jag träffar honom i hans verkstad på söder i Stockholm i närheten av Vita Bergen, en kall lokal som ugnseldas till fungerande temperatur.
I verkstaden finns det mesta som behövs för professionell gitarrutveckling, slipmaskiner, bandsåg, CNC-maskin.
Tobias kollega, Magnus Ramel, som också sitter och jobbar i lokalen gör professionella inlays både för hand och med CNC maskin. Verkstaden möter besökare med en välkomnande kreativ miljö och det knastrar hemtrevligt i den pelletseldande ugnen.
Jag får testa en av Tobias Marvins som han har i lokalen och vi resonerar om hur en eventuell gitarr till mig skulle kunna se ut.
Gitarren kastar min hjärna tillbaka till 50-talet och det är verkligen ett gediget hantverk och de sparsmakade detaljerna är mycket vackert utförda.
Mekaniken är i guld, vilket faktiskt spelar roll för vissa gitarrer och det ger den ett påkostat intryck. Det speciella när det gäller hårdvaran är mickkåporna som är väldigt unika till utseendet och innanför sitter ett par mickar av typen P90, lindade av Tobias partner i lokalen. De är "medel" i output och efter lite testande hemma också bestämmer jag mig för att i min ska det sitta samma mickar men om möjligt lite hetare.
Halsen, i lönn, har en typ C-shape och känns skön i händerna direkt, en viktig egenskap som många gånger fäller avgörande om "do or die". Greppbrädan i ebenholts sätter ytterligare ett starkt intryck och viskar om vad den här gitarren kan prestera. Jag gillar ebenholts, det är vackert och det svarar tydligt när fingrarna gör utflykt.
Det karrakteristiska huvudet sätter pricken över i:et och formgivningsmässigt gillar jag det genomgående temat med runda former. Det känns genomtänkt och konstnärligt, istället för att som många gör "sejfa" med klassiska utseenden. Tobias försöker verkligen sticka ut med sina instrument i en annars ganska konform och förutsägbar miljö. Det är dubbelt det här, jag gillar samtidigt vissa instrument för vad de just är. Uppfinningar som som håller designmässigt efter 60 år, är det förstås inget fel på alls. Men mångfalden som Tobias och andra bidrar till skapar nyfikenhet och tänjer en del förutfattade meningar. Det gillar jag.
Det är ett lättspelat instrument, det moderna perspektivet är tydligt, och den är inte alls tung. Tobias har satt strategiskt placerade reliefhål inuti mahognykroppen. Dess placering påverkar inte tonen säger Tobias, inte som vissa andra tekniker som bland annat Gibson använt och lämnat genom åren.
Jag bestämmer mig för att jag vill ha en Marvin Custom. En gitarr att ställa bredvid "Zombie Guitar". De båda kommer rama in varsin del av vad jag gillar med handbyggda instrument.
Men jag vill att den ska vara svart, med samma ebeholts greppbräda, C-shape halsprofil, lite hetare "P90" och scalopped vid det högre banden. I övrigt önskar jag den i linje med vanliga Marvin-gitarrer. Det blir som en "vintage-classic-rock-modern-playing-axe". Lite av det bästa ur flera världar.
Jag tänker att det är just det här som är uppsidan med instrument byggda på kundens specifikationer, att man får en gitarr som möter det man vill ha, eller i alla fall upplever att att man vill ha. Det finns inga garantier, så samtalen om vad man förväntar sig är viktiga. Att vara överens är i början är viktigt, så både tillverkare och kund delar vision. Den biten missar man ju själv när man köper serietillverkade instrument, man lägger liksom den biten i tillverkarens händer helt och hållet. Jag upplever många gånger att det stora utbudet av serie-gitarrer i sig är en chimär. eftersom det är få som uppfyller de krav du har på en gitarr. Visst händer det, jag har flera som jag menar är perfekta instrument för mig, men allt för sällan.
Jag tänker att ni nu får följa med till TLLs verkstag framöver, och se hur arbetet går. Den första filmen beskriver lite av arbetet med kroppen och halsvinkeln. Missa inte Tobias i Gitarrzombiens Podcast också om ni är mer mer nyfikna på honom.
Den andra filmen berättar om Tobias sätt att göra "binding" och fräsa "pickup cavities".
I verkstaden finns det mesta som behövs för professionell gitarrutveckling, slipmaskiner, bandsåg, CNC-maskin.
Tobias kollega, Magnus Ramel, som också sitter och jobbar i lokalen gör professionella inlays både för hand och med CNC maskin. Verkstaden möter besökare med en välkomnande kreativ miljö och det knastrar hemtrevligt i den pelletseldande ugnen.
Gitarren kastar min hjärna tillbaka till 50-talet och det är verkligen ett gediget hantverk och de sparsmakade detaljerna är mycket vackert utförda.
Mekaniken är i guld, vilket faktiskt spelar roll för vissa gitarrer och det ger den ett påkostat intryck. Det speciella när det gäller hårdvaran är mickkåporna som är väldigt unika till utseendet och innanför sitter ett par mickar av typen P90, lindade av Tobias partner i lokalen. De är "medel" i output och efter lite testande hemma också bestämmer jag mig för att i min ska det sitta samma mickar men om möjligt lite hetare.
Det karrakteristiska huvudet sätter pricken över i:et och formgivningsmässigt gillar jag det genomgående temat med runda former. Det känns genomtänkt och konstnärligt, istället för att som många gör "sejfa" med klassiska utseenden. Tobias försöker verkligen sticka ut med sina instrument i en annars ganska konform och förutsägbar miljö. Det är dubbelt det här, jag gillar samtidigt vissa instrument för vad de just är. Uppfinningar som som håller designmässigt efter 60 år, är det förstås inget fel på alls. Men mångfalden som Tobias och andra bidrar till skapar nyfikenhet och tänjer en del förutfattade meningar. Det gillar jag.
Det är ett lättspelat instrument, det moderna perspektivet är tydligt, och den är inte alls tung. Tobias har satt strategiskt placerade reliefhål inuti mahognykroppen. Dess placering påverkar inte tonen säger Tobias, inte som vissa andra tekniker som bland annat Gibson använt och lämnat genom åren.
Jag bestämmer mig för att jag vill ha en Marvin Custom. En gitarr att ställa bredvid "Zombie Guitar". De båda kommer rama in varsin del av vad jag gillar med handbyggda instrument.
Men jag vill att den ska vara svart, med samma ebeholts greppbräda, C-shape halsprofil, lite hetare "P90" och scalopped vid det högre banden. I övrigt önskar jag den i linje med vanliga Marvin-gitarrer. Det blir som en "vintage-classic-rock-modern-playing-axe". Lite av det bästa ur flera världar.
Jag tänker att det är just det här som är uppsidan med instrument byggda på kundens specifikationer, att man får en gitarr som möter det man vill ha, eller i alla fall upplever att att man vill ha. Det finns inga garantier, så samtalen om vad man förväntar sig är viktiga. Att vara överens är i början är viktigt, så både tillverkare och kund delar vision. Den biten missar man ju själv när man köper serietillverkade instrument, man lägger liksom den biten i tillverkarens händer helt och hållet. Jag upplever många gånger att det stora utbudet av serie-gitarrer i sig är en chimär. eftersom det är få som uppfyller de krav du har på en gitarr. Visst händer det, jag har flera som jag menar är perfekta instrument för mig, men allt för sällan.
Jag tänker att ni nu får följa med till TLLs verkstag framöver, och se hur arbetet går. Den första filmen beskriver lite av arbetet med kroppen och halsvinkeln. Missa inte Tobias i Gitarrzombiens Podcast också om ni är mer mer nyfikna på honom.
Den andra filmen berättar om Tobias sätt att göra "binding" och fräsa "pickup cavities".
Kommentarer
Skicka en kommentar