Man saknar inte yxan förrän "gitarrstället" är tomt

Häromdagen sålde jag en riktigt fin gitarr. En lite ovanlig PRS med  \m/  - mickar med ovanligt hög output för att vara konstruerade hos PRS.  Ett marknadsmässigt illa valt namn på en mick kan jag tycka, eftersom det indikerar en onödigt snäv målgrupp. De har en väldigt tydlig "strängseparation", även på mycket hög gain, vilket gör den utmärkt även för andra genres. Det än mer ovanliga i PRS-sammanhang är att det lanseras en gitarr med Floyd Rose "original" tremolo. Det tycks gå lite på tvärs i PRS-kretsar, lite som att svära i kyrkan. 

Vidare sitter en greppbräda av "ebenholts på halsen av "Curly Maple" och på huvudet sitter högpresterande Phase III tuners, vilket gör gitarren extremt stabil.  Spelmässigt är det en lättspelad historia, och kanske inte så utmanande för dem som kräver en gitarr "att jobba med".

Jag kan uppskatta "både och", och i det här fallet talar vi om en gitarr med särskilt anpassade egenskaper, som vänder sig till andra än den "vanliga PRS kunden". Själv känner jag att det är en utmärkt "tweek" av en i övrigt fantastisk modell, som har funnits med i bilden ända sedan NAMM 1985.

Hur som helst så sålde jag den och köparen gjorde en vanvettigt bra affär, jag hoppas att hen tar hand om den och spelar på den. Gitarren är en riktig "superplayer" på alla tänkbara vis, och sådana skall naturligtvis användas.

Jag hoppas även att köparen inte modifierar den. Specsen är nämligen optimala på denna speciella modell och hela grejen med den här gitarren är att den är perfekt balanserad ljudmässigt, fysiskt och estetiskt med sin "Blood Orange" finish. Men visst kan man ändå vilja byta ut grejer, och sätta en personlig touch på sin gitarr. Jag skulle dock vara försiktig, det kan bli dyrt att göra ändringar på en gitarr i den här prisklassen.

PRS har helt enkelt gjort en supergitarr för professionella gitarrister i den tyngre skolan, PRS Custom 24 Floyd Rose.

I samma ögonblick jag stängde dörren sköljde en bekant obehagskänsla genom magtrakten. Den där känslan av att ha gjort bort sig mer eller mindre totalt. Givetvis är det ett hjärnspöke och hjärnan förstorar händelsen till att handla om liv och död.

"ÅNGEST"

Sist jag var med om detta var runt 2000 då jag sålde 2 stycken Ibanez Jem777, en SK och en VDY. Jag minns att jag förbannade mig själv, och än idag infinner sig en bitter smak i munnen varje gång jag tänker på det.

Den här typen av känsla känner förmodligen varenda gitarrist till. "Man saknar inte hästen förän spiltan är tom", sa alltid mig farfar. Han var skånsk bonde norr om Höganäs. I detta sammanhang kanske det istället heter:

"Man saknar inte yxan förrän "gitarrstället" är tomt"

Varje gång detta inträffat har jag förr eller senare skaffat en ny likadan gitarr, och denna gång gick det mindre än en dag. På "Deluxe Music" i Stockholm hängde en i samma serie från samma år 20014, men med en ännu vackrare finish.


Även om "Blood Orange" var väldigt snygg så är just den färgen lite svårkombinerad, med sin tuggummi- eller teletubbiessignal. Den som hängde på Deluxe var klädd i "Black Gold Wrap Burst", kanske en lite tråkigare färg för många men för mig passar den faktiskt ännu bättre. Dessutom är den klassad som "10 top", dvs med extra definierad "figure", ådring, med båda sidor i synk.

En gitarrs färg är ju såklart helt och hållet en fråga om personlig smak och i sak inte det viktigaste för en gitarr. Det man gillar det gillar man, och sen skiter man i vad andra tycker. Det brukar vara en god regel. Det mer intressanta med den här gitarren är mickarna är i perfekt harmoni med övriga delar, och låter ordentligt bra för high-gain och presterar även riktigt fina rena ljud. 

Känslan av att ställa allt till rätta igen tog överhanden och dagen efter bytte jag bort en Fender Custom Shop Stratocaster, en fin gitarr i samma prisläge som PRS "Core" Custom 24 Floyd Rose.

Så med mig hem hade jag nu en ännu finare Custom 24 Floyd Rose och ett stilla lugn hade hunnit sätta sig i kroppen när jag pluggade in gitarren och jag kände mig påtagligt nöjd med hela situationen.

"Att man köper en gitarr två gånger brukar vara ett tecken på att det rör sig om ett riktigt bra instrument...eller en psykologisk kris"

Betyg:
5 Zombies (5)



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Justera halsar är lite läskigt..."

Intonering av gitarr

Snårskogen kring Fender Stratocaster, MIA och MIM