torsdag 25 maj 2017

FUZZFACE "Band of Gypsys"

Det finns många exempel från rockhistorien där fuzzen spelat avgörande roll för episka riff, trasiga melodier och oförglömliga låtar. Jimi Hendrix och Leslie West är några i högen av stilikoner som lyft fuzzen till den position den har haft sedan 60-talet och fram till våra dagar. 

Själv har jag aldrig riktigt fångats av Fuzz här  i min egen lilla bubbla, förmodligen har jag inte hittat rätt fuzz i kombination men rätt gitarr och förstärkare. Jag har alltid när jag entusiastiskt taggad tagit hem en fuzz landat i att jag tycker de är alldeles för vasst och kantigt för min smak, dessutom har jag alltid tyckt att det saknats fettma. Tills nu. Det är också ett exempel på hur smal man kan bli i huvudet och hur lång tid det faktiskt kan ta att öppna sinnena igen när de rostat ihop. "Fuzz aficionados" tycker nog att jag genom åren missat hela grejen och att det finns massor bra pedaler därute, och det är säkerligen helt sant.

Utbudet av Fuzz- pedaler är närmast oöverskådlig och lägger man sen till det utbud som handlar om hemtillverkade dito så blir man helt matt.

Några av de pedaler som ständigt återkommer i diskussionen ända sen 60-talet är Tone Bender och FUZZFACE. Båda är kopierade genom historien i otaliga versioner, vilket visat sig vara ganska svårt. Kravet på komponenter tycks, som i alla sammanhang, vara helt avgörande. I detta fall gamla germanium-transistorer av typen NKT275. Dessa användes i de första serierna, men de byttes sedan ut mot silicon-transistorer av skäl som hade att göra med att germanium grejerna defakto var så olika mellan exemplar så pedalerna också lät annorlunda (konsistens). Silicon var mer helt enkelt mer konsistenta.

För ett tag var nere i Ghost Ward Studios och såg en liten rund röd pedal, FUZZFACE Band of Gypsys. David Castillo, som är en pålitlig prick, sa att den lät grymt. Det handlar om en nyutgåva i miniformat som Dunlop konstruerat med fokus på hur Hendrix sound lät på aktuell platta. Varför man valt den som utgångspunkt har sina skäl, ett det låter grymt, Men faktiskt också för att han bytte till pedaler med silikon transistorer, vilket ger ett annat sound.

Väl nere på Deluxe Music i Stockholm pratade jag med Peter Rooth som gav samma omdöme och efter att han kopplat in den och lät mig höra hur den lät blev jag övertygad och slog till. Drygt 1800 kr på Deluxe och även på 4Sound.

Väl hemma testade jag den på en massa olika sätt i olika förstärkare men fastnade i att den uppträder allra bäst i pressad Marshall. Hänget är där, värmen och den eftertraktade trasigheten utan att göra ont.

Hemligheten ligger i noga utvalda germanium transistorer. Plötsligt så gillar jag nu FUZZ och siktar på att försöka hitta en Tone Bender också. Nedan finns ett litet hastigt klipp som ger dig en hyfsad bild av hur Band of Gypsies kan låta. Full full (garn) och nära halv volym genom en Marshall YJM Plexi med fullt blås, spelat med en Strata 1968, i stallet sitter en 1965 pickup.




Betyg:
5 Zombies (5)

2 kommentarer:

  1. Jag blir lite konfunderad när du skriver germaniumtransistorer i samband med Band Of Gypsies-fuzzen. Vet inte om jag ska tolka det som att BOG-fuzzen eller om det är det mysiga fuzzsoundet som är germaniumbaserat? Band of Gypsien är egentligen ingen Fuzzface utan en fuzz baserad på en Octaviapedal men utan oktavkretsen. Tre transistorer istället för fuzzfacens normalt två. Dessa är silikon för BOGn (i alla fall i mitt exemplar).

    Tack för ett bra program.
    Mvh Stefan

    SvaraRadera
  2. Intressant Stefan, det är faktiskt mer än jag vet. Du har säkert rätt!

    GZ

    SvaraRadera