Del 1 -Gitarrbranschen befinner sig i kris och kunderna har makten

Varför borde vi stötta vår "local dealer"? Jag fick frågan för ett år sedan av en överlycklig "weekend warrior" som just köpt sin senaste gitarr på nätet. "Är inte det uppenbart?", svarade jag. Han tittade på mig med ett förvånat uttryck i ansiktet med ögon stora som brunnslock. 

Många "gitarrnördar" där ute har förmodligen inte funderat överdrivet mycket över vad som under ytan faktiskt håller på att hända i gitarrbranschen. Att förutsättningarna för en levande butiksverksamhet snart är utplånade och vi får nöja oss med att köpa på nätet på ett bildunderlag och YouTube-filmer. "Nöja oss?", sa den förvånade mannen, "det är ju det bästa som hänt sen sirapslimpan".

Plötsligt inser jag att branschen missat ett viktig moment i sin varumärkesstrategi, nämligen kunskap om "vilka vi är, varför vi gör det vi gör och för vem". Man har koncentrerat sig på den första delen "vilka är vi". Gitarrister känner helt enkelt till för lite om hur branschen fungerar och hur utvecklingen av kommer påverka kundens tillgänglighet till kvalitetsinstrument. Jag är medveten om att det kanske är för mycket att begära, eftersom gitarrister primärt vill spela gitarr. Men ändå viktigt eftersom gitarrister också långsiktigt vill kunna köpa och spela på välbyggda och prismässigt tillgängliga instrument i det högre prissegmenten.

Ok, dags för en s.k "disclosure". Denna artikelserie handlar inte om att gitarrer som köps genom internet per c är billiga och därför dåliga. Man kan absolut köpa en handbyggd gitarr med ett klick för 60 000 kr och hoppas den möter förväntningarna. Inte heller handlar den om människor som köper saker på nätet, som jag själv, och att vi av det skälet är dåliga människor. Det här är istället en artikelserie om gitarrindustrin och syftar till att klargöra sambanden mellan dig som gitarrist, din gitarr, de som levererar den till dig och de som tillverkar den. Att den del vi stöttar med våra köp också kommer att utvecklas medan andra delar kommer att förtvina. Men också om att vi som kunder faktiskt har en viktig påverkansroll i branschen. Inte att vi har ansvar för dess utvecklingen i praktiken utan snarare att vi har makten att tala om för industrin vad vi tycker är viktigt.

En polare till mig trodde att leverantörerna, som Gibson, Fender och Marshall eller VOX ställer ut prylar i butiken för att vi som kunder ska få testa dem, och eventuellt köpa så butiken får in pengar att betala leverantören med. Det vore ju väldigt smidigt om det var så, men så ser en marknadsekonomi inte ut nuförtiden. När jag förklarade för min polare att den lilla butikens ägare i "Krintofta" först måste köpa de instrument av leverantören för att du ska kunna "se och känna" i butiken så stirrade han med exakt lika stora brunnslock han också.

Nedkokt handlar det om att butiksägare tar ekonomiska risker för att du och jag ska kunna ha tillgång till gitarrer att testa. Ett koncept som under 70-00-talet fungerat ganska problemfritt och traditionellt sett har detta varit den viktigaste länken i kedjan för oss som kunder. Det var så vi kom i kontakt med våra instrument.

I 90-talet påbörjades en förändring av all s.k "retail", som bland annat omfattar butiker. Jag jobbade då på Icon Medialab, ett av de där snabbväxande webbyråerna som tillsammans utvecklade de första internettjänsterna. På Icon hade ägarna visionen att vi snart kommer handla det mesta över Internet. Många kluckade om att det naturligtvis aldrig kommer att hända, eftersom människors beteenden inte kan förändras så snabbt som de unga entreprenörens på Spray, FramFab och Icon Medialab hävdade. En av grundarna av Icon, Johan Stael Von Holstein, startade 1999 Letsbuyit.com som bland annat sålde julgranar första året med leverans innan jul. Företaget gick i konkurs 2001.
Boo.com, ett annan storsatsning, startade ungefär samtidigt och kraschade det också. Affärsideerna var i grunden enkla:

Leverantörerna säljer direkt till kund och rundar därför underleverantörerna och priserna kan pressas 

Idéer som då blev utskrattade och hånade, men som idag är verklighet. Belackarna hade dock rätt i en sak, det tar lång tid för människor att ändra sina köpbeteenden. Det tog 10 år för bransch efter bransch och bolag efter bolag att inse att de befann sig mitt i ett paradigmskifte som de inte på allvar trodde skulle bli verklighet. I alla fall inte så snabbt. Den senaste i raden är H&M som så sent som i slutet av förra året på allvar insåg att folk tydligen handlar mer i nätbutiker än i husbutiken, och att de flesta av deras grandiosa butiker snart kommer bli tvungna att stänga världen över. Några bolag bryter mönstret, tex Apple som istället bygger Apple Stores på strategiska ställen i storstäder. Dessa fungerar lika mycket som showrooms och eventmarketing för onlinehandeln som de är regelrätta butiker. Men eftersom efterfrågan är så stark att folk inte kan vänta 3-4 dagar på leverans så fungerar den fysiska butiken Apple Store.
Så med några undantag köper den moderna människan närapå allt på nätet numera, och naturligtvis också gitarrer.

Om du tillverkar billiga gitarrer från Korea, Indonesien eller Kina som kostar fem-sex tusen kronor ut mot kund så behöver du kanske ingen fysisk butik, de gitarrerna kommer kunden sällan till butiken för att testa ändå. Gitarrer inom detta lägre prissegmentet handlas "right from your fingertips" som Bill Gates förutspådde i början i slutet av 90-talet.

Men är du ute efter en PRS, Gibson eller Fender Custom Shop som tillverkas i USA och som kostar 30 tusen kronor och uppåt så vill nog de flesta av oss försäkra oss om kvalitén först. Helst genom någon pålitlig representant för just det varumärket i en butik som inte ligger 60 mil bort med bil. Det är mycket på grund av det här som Gibson och andra lite dyrare varumärkena inte redan nu säljer direkt till dig på sin hemsida. Det är nämligen svårt att sälja kvalitetsgitarrer i de volymerna som krävs utan en återförsäljare.

Utan butiker blir det på sikt väldigt för svårt för kvalitetsgitarrer att hitta sina kunder. Lönsamma butiker, som fanns en gång i världen, kunde ekonomiskt hålla ett stort lager i sina butiker, även om orten inte låg i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Västerås. Det kan de inte längre, och det största hotet mot "the local dealer" är inte Thomann i Tyskland, det är det globala Amazon.com som är det stora hotet och som kan sluka hela marknaden i en enda tugga och tallriken ställs fram.

Den här förändringen av hur vi handlar på nätet ställer om förutsättningar i branschen. Det är viktigt att komma ihåg att det vi som kunder ropar efter kommer få branschen att anpassa sig efter. Om vårt viktigaste kriterium för vårt gitarrköp är billigt genom mobilen och hemleverans av PostNord så styr vi branschen mot det. Det är lite som att

"kissa i byxorna på vintern, det är varmt i början men ganska snart blir det jävligt kallt". 

När fler och fler välkända varumärken tvingas stänga ner framöver, tar de med sig ett viktigt arv, en omistlig historia och viktig kunskap med sig i graven. Kunskap som är ointressant för asiatiska tillverkare och helt ointressant för Amazon.com.

I nästa del fokuserar jag på Gibson Brands och Henry "The Jamming Man" Jeszkiewicz....

Stay Zombied...




Kommentarer

  1. Kul att du är tillbaka!

    SvaraRadera
  2. Äntligen, som jag väntat på ett inlägg! Rock on!!l

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Justera halsar är lite läskigt..."

Intonering av gitarr

Snårskogen kring Fender Stratocaster, MIA och MIM